- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1925 /
90

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

långsamt, sneda och missväxta, och en vacker dag kommer
en storm från havet och lämnar kronorna bruna och halvdöda.
Någon ekonomisk vinst får man sällan av dessa skogar.
Men barrträdsplanteringen betraktas alltjämt som en
berömvärd patriotisk gärning, skolbarnen få särkilda lovdagar för
att gå ut och plantera tall och gran, och ju tätare de fula
och risiga dungarna växa upp i det forna lummiga
lövskogslandskapet, dess stoltare är man över vad man åstadkommit.

Vad är det då som är galet? Jo, det är att man envisas
att ändra om naturens egna regioner, att göra om en naturlig
lövskogsregion till en konstgjord barrskogsregion, att plantera
barrträd där man skulle plantera lövträd i stället. Och
anledningen att man gör det, är så gott som alltid ren okunnighet.
Ty det är ett sorgligt faktum, att existensen av en naturlig
lövskogsregion längs en stor del av Sydsveriges kust ännu i
dag icke blivit klar för det allmänna medvetandet ens inom
de botaniska vetenskapsmännens och skogsmännens led.

Anledningarna äro flera. Man har sett, att det finns
mycket lövskog även inne i barrskogsregionen på lämpliga
ställen och tyckt, att skillnaden därför inte var så stor. Att
huvudskillnaden inte låg i att lövskogen tiiltog utan i att
barrskogen tog slut, har man inte alltid förstått. Man har
också sett, att det kunde finnas till och med enstaka vilda
barrträd även ute i lövskogsregionen; man finner dem till och
med i en så typisk lövskogsskärgård som Koster i Bohuslän.
Men sådana utposter behöva inte alls vara relikter från en
tidigare större utbredning av barrskogen, som man ibland
trott, och inte heller tecken på en fortgående framryckning
av barrskogen, som man kanske ännu oftare förmodat.
De finnas tvärtom i regel utanför varje naturlig klimatisk
vegetationsgräns, och just dessa utposters eländiga utseende
är ett av de bästa bevisen på att denna gräns verkligen i
stort sett är naturlig och att kustzonen inte alis är lämpad
för barrträd. Man har vidare sett att en del planteringar gå
ganska bra. Det kunna de verkligen ibland göra, om de
ha gott skydd för havsvindarna. I fritt läge däremot äro
och förbli barrskogsdungarna karrikatyrer — den som tvivlar
bör göra en resa t. ex. till Torhamnshalvön i sydöstra
Blekinge och öarna därutanför. Och släpptes väl den
naturliga konkurrensen lös, skulle nog inte många även av de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:38:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1925/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free