Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
landskapet förvandlas till ett konstgjort barrskogslandskap.
Är det verkligen nödvändigt? Vackert blir det sannerligen
inte. Det behövs inte många sådana barrskogsdungar för
att i grund fördärva ett lövskogslandskaps skönhet. Och
den ekonomiska vinsten är åtminstone i många fall minst
sagt tvivelaktig. Varför inte plantera ekskog i stället? Den
skulle växa hastigare, bli vackrare och friskare, och i gamla
tider ansågs som bekant inte ekskog vara någon föraktlig
egendom vid våra kuster. Skulle det inte kanske även nu
kunna löna sig bättre att gå på den vägen? Om man ser
på saken fördomsfritt och utan någon nästan religiös vördnad
för själva barrträdsplanterandet som sådant?
Men vad skall man då göra med alla de barrskogsdungar,
som man redan med svett och möda under många år har
planterat och som nu hålla på att växa upp? Ja, här ha
Karlskrona stadsfullmäktige redan visat vägen. För några år
sedan anslogo de en större penningsumma för att återställa
holmarna kring Karlskrona, vilka under senare tid skönt
planterats med risiga barrträdsdungar, »i deras ursprungliga
skick», d. v. s. att ta bort planteringarna och plantera ek i
stället. Visserligen har just Karlskrona den sällsynta
förmånen att ha en varmt naturskyddsintresserad och naturkunnig
man ibland sina styresmän — kommendören Björn Holmgren
— men skulle inte hembygdskänslan även på andra håll en
gång kunna vakna för det härliga lövskogslandskapets värde
som hembygd? Det är hög tid, om något av det skall
kunna bevaras.
Ett av de mest karaktäristiska dragen i den sydsvenska
lövskogsregionen är som ovan nämnts dess sydländska prägel.
Det är den stora mellaneuropeiska lövskogsregionen, som i
den sänder sin nordligaste utlöpare upp till våra nejder, medan
det var den nordskandinaviska björkskogsregionen, som sände
sin sydligaste ordentliga utpost ned till Stockholms skärgård.
Men motsatsen är dock inte fullt så skarp, som man skulle
kunna vänta.
Där den sydsvenska lövskogsregionen sänder sina yttersta
uddar ut mot havet, undergår den nämligen en viss
förändring. I sydöstligaste Blekinge, där Torhamns udde och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
