Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Där lövskogens sista mur stannar för havsvindens anlopp,
där är även i Sydsverige kampen mellan söder och nord
avgjord till den senares förmån. Den kalskärszon, vilken
åtminstone ofta bildar den yttersta kusten, är en direkt utlöpare
av den nordiska kalskärgård, vilken i Nordnorge direkt övergår
i fjällheden och den arktiska tundran.
Det är inte alltid så lätt att säga, vad som i Sydsverige
är naturlig kalskärgård och vad som är kulturframkallad
sådan. Inte så sällan har man farit fram så illa med
lövskogsregionen, att resultatet blivit ett fullständigt kalt landskap.
Men även i de numera kalaste trakterna av Bohusläns
lövskogsregion är det dock i regel kvar litet lövskog i
bergsluttningarna, vilken vittnar om forna tider. Där även den
lövskogen tar alldeles slut, dar har nog i regel aldrig funnits
någon sådan. Där sätter havsvinden och saltet i luften en
naturlig gräns även för lövskogen, och där härskar än i dag
samma kala klipphed som sedan urminnes tider.
Om det finns någon naturlig kalskärgård i Blekinge, är
nog tvivelaktigt. Enligt folksägnen skall det en gång ha
vuxit storskog ända ute på Utlängan, och om än hela den
yttre Torhamnsskärgården numera är kal, är det nog inte
omöjligt att den en gång varit en lövskogsskärgård. Men i
Bohuslän kan den naturliga kalskärsregionens existens inte
bestridas. I Fiskebäckskilstrakten är i varje fall hela den
yttre skärgården till och med yttre delen av Gåsö fullständigt
säker naturlig kalskärgård.
I kalskärgården kan man nog ta skogsplanteringen med ro.
Det blir ändå inte något vidare resultat av den. Värre är
det med de sista naturliga utposterna av skogen, som kunna
stå kvar i skrevorna där ute. De tåla inte mycken åverkan,
och de äro ofta verkliga pärlor i skärgårdens natur. Deras
ekonomiska värde är inte stort. Varför kunna de inte få
stå kvar för okynniga människor? Det var sorgligt att
sommaren 1923 se hur man farit fram med den underbara
skogsdungen på Nord-Hälsö vid Strömstad med dess
sällsamma prov på havsvindens förmåga att omdana trädens
arkitektonik, dess idgransbestånd och mycket annat1. Sådana
saker måste förhindras, ty här är det icke övermäktiga eko-
1 Jfr P. G. Berggren i Sveriges Natur 1913, sid. 137-140 och Hj. Östergren
ibid. 1914, sid. 88~89.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
