Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Krafter ha varit igång för att söka rädda delar av hallarna, men
resultatet har blivit negativt. Klova Hallar är kanske förlorat, men
det måste förhindras, att saken upprepas på annat håll. I själva verket
är det häpnadsväckande huru litet vi äga kvar av den gamla skånska
bokskogen.
Lund i oktober 1924.
Bertil Lindquist
Naturskyddet och väglagen
Den allt mera ökade trafiken å våra svenska landsvägar föranledde
1924 en ändring av § 24 i väglagen av år 1891, innebärande en
skärpning i fråga om bestämmelserna angående skyldighet för
jordägare att för bland annat bättre sikts vinnande borthugga träd och
buskar, växande invid och i flera fall även på rätt betydande avstånd
från allmän väg.
Redan under den förberedande behandlingen av denna lagfråga
påpekade Svenska Naturskyddsföreningen i en skrivelse till Kungl. Maj:t
vilka ödesdigra konsekvenser för flera av våra naturminnesmärken en
dylik lagstiftning kunde medföra (jmfr Sveriges Natur 1916, s. 234
och 235 samt numera avlidne byråchefen Th. Örtenblads uppsats
»Naturskydd vid vägar och stigar» i samma årgång.)
De farhågor, som då från naturskyddshåll uttalades, hava besannats.
Några exempel härå hava framkommit under en debatt vid innevarande
års riksdag. Herr J. D. Norman i Läckeby, Kalmar län (död den 15
mars 1925), interpellerade i andra kammaren kommunikationsministern
angående den stränga tillämpningen av lagen, en tillämpning, som enligt
interpellantens mening icke stått i överensstämmelse med de på sin
tid i jordbruksutskottets motivering angivna synpunkterna. I debatten
med anledning av statsrådets svar den 25 febr. å interpellationer!
exemplifierade Norman några av lagens avigsidor. Han talade sålunda
bland annat om »nedhuggning av alléer av vackra parkträd, av
prydnadsträd, gamla vackra träd, som av ortsbefolkningen betraktas rent
av som vårdträd och som det ansetts som ren vandalism att hugga
ned». »Jag vet ett fall, där en lantman fick åläggande att hugga ned
ett gammalt päronträd, planterat under drottning Kristinas tid och
betraktat av hela orten som ett minnesmärke. Detta träd stod icke vid
vägkanten utan i ett åkerfält ett gott stycke från vägkanten.
Jordägaren försummade anföra klagomål inom 15 dagar. Han fick stämning
— därför att han icke utfört åliggandet, och han fick svara inför
rätta för detta åtal.»
Ur ett yttrande till länsstyrelsen i Kalmar av vägkonsulenten i länet
von Matern anförde Norman bland annat följande exempel: »1
den ekpark, som finnes utmed norra landvägen mellan
Svartingstorps gård och Farebro, är markägaren ålagd att röja bort ekskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
