Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
må här blott erinras om, att Lunnelid är en naturlig löväng, belägen på
södra sluttningen av den ganska höga moränås, som går tvärs över
Kållandshalvön och dyker ner i Dalbosjön för att på andra sidan sjön
fortsätta in i Dalsland.
Med största sannolikhet är Lunnelid en gammal offerlund från
hedenhös, och ännu ganska sent förekommo penningoffer i den där befintliga
källan. Ända till för omkring en mansålder tillbaka förekom det, att
allmogen i stora skaror annandag pingst vallfärdade hit ut för att
ur källan »dricka märg i benen» eller för att förlusta sig med lekar och
dans samt, om det så passade sig för bondpojkarna — med ett mer
eller mindre trevligt slagsmål.
Den bekante bygdeskildraren, sedermera prosten C. J. Lundström,
berättar, att ännu på hans tid (i början av 1870-talet) samlades här
— om väderleken var gynnsam — folk i tusental av alla stånd och
åldrar. De besökande foro därvid merendels härjande fram i de täta
hasselsnåren för att skära sig »Lunnelidkäppar». Dessas viktigaste
kännetecken voro de båda tumsbreda, spiralformigt avbarkade ränder, av vilka
den ena spiralen färgades röd med saften av tuggad albark. På senare tid
ha dessa pingstfärder till Lunnelid så gott som helt och hållet upphört.
Genom doktor Rudolf Söderbergs energiska bedrivande har Lunnelid
nu blivit fridlyst, och man har därför all anledning hoppas, att
denna vackra löväng med åren skall utveckla sig i all den vilda och
fria skönhet, som den hade, innan ännu »civilisationen» avsatte sina
spår där. Platsen ligger på Råda kyrkoherdeboställes mark och detta
har kanske mer än annat bidragit till att den ända fram till vår tid
kunnat bibehållas så pass orörd som den i alla fall är.
Men trots erhållet naturskydd låg den ändå på sätt och vis oskyddad,
ty prästgårdsarrendatorns betande kreatur fäste givetvis intet som
helst avseende vid de plakat, som innehålla länsstyrelsens kungörelse
om fridlysningen. Med andra ord: det behövdes ett stängsel kring
området. Dr Söderberg besökte en del mera bemärkta personer i
Lidköping och lyckades också erhålla en summa pengar, ehuru ej
tillräcklig för ändamålet. Han fick då den goda idén att anordna en
fri-luftsfest å Lunnelid. Lidköpingsavdelningen av Excelsiorförbundet åtog
sig bestyret med de materiella anordningarna, till vilka bl. a. hörde
tombola och försäljning av varjehanda varor och förfriskningar, till
större delen skänkta av stadens handlande. Ortstidningarna hade även
gjort sitt bästa att genom gratisannonser och artiklar sprida kännedom
om vad som förestod.
När så dagen för festen kom — dr Söderberg hade kvällen förut å
realskolan hållit ett introducerande naturskyddsföredrag för ett antal
inbjudna — visade sig även vädrets makter bevågna, varför
tillslutningen till festen blev ovanligt stor. Av de festmärken med inskription:
»För naturskydd. Lunnelid», som enkom anskaffats för tillfället, såldes
nämligen icke mindre än 1,500 st.
I det gamla grustaget, vars demoleringsarbete nu för alltid satts
stopp för genom fridlysningen, hade rests en talarstol, och vid sidan
av denna stod en väldig »Lunnelidkäpp».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
