Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur anmälningar
Fr. E. Ahlfvengren, Hallands växter. Förteckning över
fanerogamer och kärlkryptogamer. Hälsingborg 1924. Pris
kr. 3: 25.
Länge efterlängtad av botanisterna, utkom förra året ovannämnda
bok. Landskapet Halland hade nämligen ej sedan Elias Fries’ Flora
hallandica 1817—-1819 varit föremål för någon sammanfattande
flori-stisk behandling.
Sedan flera år tillbaka hade lektor Fr. E. Ahlfvengren varit sysselsatt
med detta arbete, då han 1921 bortrycktes av döden. Hans
manuskript övertogs emellertid av doktor Carl Holmdahl samt rådman
Sten Svenson, vilka nu på ett förtjänstfullt sätt med ganska omfattande
kompletteringar fullföljt slutredigeringen.
Varje bidrag till den svenska floran har ett större eller mindre värde
för kännedomen om våra naturminnen. Och i den vägen skänker den
nya Hallandsfloran ej så litet.
Betydelsen av Särö Västerskog 1 med dess tusentals idegranar
framträder i blixtbelysning, då man får läsa, att utom denna förekomst äger
ej det stora Halland mer än tvenne, den ena företrädd av 2 buskar,
den andra av 1 träd.
Det kan ock varå av vikt att lägga på minnet, att författarna fastslå
Särö tallskog som den halländska kustbygdens enda vilda tallbestånd.
Skulle någon av de många badgäster vid Båstad och Målen, som
vid Stensåns mynning bruka hänge sig åt det »oskyldiga» nöjet att
plocka martornsbuketter, komma att läsa dessa Ahlfvengrens
allvarsamma ord, kanske de bli en smula betänksamma: »På denna lokal
förekommer det enda egentliga Eryngiumbestånd av någon betydenhet i
Halland, men tyvärr skattas det oförsynt av badgäster i Båstad och
Målen, vilket gjort, att beståndet synbart minskats de sista åren och
mycket snart torde vara alldeles förstört, om ej snar räddning kommer
i form av fridlysning.»
På Särö, en av martornets gamla fyndställen, har plockningen så
tuktat det, att då referenten 1923 inspekterade platsen, återstodo endast
I individ med 5 låga skott.
1 Thor Högdahl och Rutger Sernander, Särö och Västerskog, Sveriges Natur 1914
II — Sveriges Natur 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
