Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska Naturskyddsföreningens årsberättelse
1924—1925
(Framlagd vid årsmöte måndagen den 6 april 1925)
Såsom omtalades i förra årsberättelsen, beslöt styrelsen i samband
med den i februari f. å. hållna nordiska naturskyddskonferensen i
Stockholm att till jordbruksministern inlämna en promemoria rörande
föreningens önskemål för skötseln och förvaltningen av det svenska
naturskyddet.
I denna promemoria, som avlämnades den 28 maj och som in
extenso återgives i årsskriften, framhålles den otillfredsställande
organisation, naturskyddet från början erhållit i vårt land, och den brist
på koncentration och planläggning, som ännu efter femton år utmärker
naturskyddsarbetet, trots att detta vuxit ut på ett sätt, som man knappast
kunde ana under rörelsens barndom. Åt det arbete,
vetenskapsakademien presterat såsom officiell sakkunnig och förvaltande myndighet,
gives allt erkännande, men samtidigit anmärkes, att det uppdrag,
akademien härutinnan fått, i verkligheten är att anse såsom interimistiskt,
och att akademien, överhopad som den är av egna och statliga ärenden,
endast kan ägna en begränsad arbetskraft åt hithörande både betungande
och krävande uppgifter. Några viktigare initiativ eller vidtagande av
de på rent vetenskapliga och rationella grunder fotade
revisionsåtgärder, av vilka vårt naturskydd är i så uppenbart behov, kan man
sålunda knappast vänta av akademien.
För att råda bot mot de anmärkta bristerna föreslås inrättandet av
ett särskilt statsämbete för naturskydd, vars innehavare skulle sortera
under jordbruksdepartementet och erhålla titeln naturskyddskonsulent.
Denne skulle ha till uppgift att ej blott sköta inkomna skyddsärenden
utan även att som ledare och initiativtagare följa naturskyddssaken och
verka för densamma.
Efter hand skulle vården och överinseendet över nationalparker och
naturminnesmärken överflyttas från vetenskapsakademien till konsulenten,
vars titel därefter borde bliva naturskyddsinspektör. Slutligen borde
inspektören vid sin sida hava ett av lämpliga institutioner utsett
vetenskapligt råd, till vilket han vid behov kunde vända sig med begäran
om sakkunniga utredningar.
Yttranden över promemorian ha av jordbruksdepartementet
infordrats från vissa myndigheter, i första rummet från
vetenskapsakademien, som efter en av dess naturskyddskommitté avfattad
motivering avstyrkt de framställda förslagen, under framhållande av att
»inga nämnvärda fördelar, men högst betydligt ökade kostnader skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
