Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
manshöga björkar och några få lika oansenliga tallar. I
mossperiferien och intill de inringande höjderna, i vilka
urberget flerstädes går i dagen, framgår ett smalt, ofta
vattenfyllt kärrstråk med alkratt, videsnår, Comarum, Menyanthes,
Sphagnum m. m. Här hade ställvis några mindre diken
upptagits i mosskanten. Likaledes leder över mossens södra
yta ett linjerakt dike, som utmärker länsgränsen som framgår
över mossen. I mossens norra del hade man upptagit torvströ
ur en mindre grop, som vattenfylld åter lämnats. På mossens
centrala del sågs en av enris uppförd skjutkoja. Enligt
uppgift brukade man härifrån skjuta orre på spel, av vilken
fågel under vårtiden 30 — 40 st. uppgåvos kunna inställa sig
samtidigt. Kringboende bönder meddelade vidare, att mossen
innehöll torvströ, att man efter krigsåren provborrat för att
bl. a. utröna djupet, och att i mossens södra del borret
ännu vid 12 meters djup icke nådde botten.
Från mosskanten var mossens dominerande färg brun
till gulbrun, färgen jämnt fördelad över hela mossytan. I
mossens centrala parti ser man höja sig en liten urbergsö,
vars dominerande färg överensstämmer med mossens. Ön
visade sig vara cirka 500 kvm. stor och intill 4 meter hög
med på sydsidan fast anstående urberg, till största delen
täckt med mossjord, i vilken växte övervägande ljung, något
kråkbär (Empetrum) och lingon samt obetydligt med blåbär.
I ena kanten växte dessutom några risiga, manshöga rönnar
samt ett par tynande manshöga björkar. I mosskanten intill
ön tillkommo några glesa ruggar med Molinia.
Själva mossytan visade sig bevuxen med huvudsakligen
ljung. Särskilt växer ljungen dominerande och kraftig i
mossytans perifera delar. Här uppträder bland ljungen även
mycket hjortron, men endast enstaka Eriophorum. På
mossytans centrala delar blir ljungen märkbart lägre och svagare,
och Empetrum tillkommer. Ute på mossytan observerar man
nu mindre områden och stråk, som redan på avstånd avvika
genom sin ljusare färg. Dessa ytor visa sig vara täckta med
dominerande Eriophorum, bland vilken ljung förekommer endast
sparsamt. I stället uppträda här små tuvor av Erica, som:
fläckvis blir tongivande. I detta Erica-Eriophorum-sk\kt
uppträder även hjortron. Ställvis har renlav stor utbredning,,
men vanligen är marken täckt med utbredda kuddar av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
