Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
kråkan känna sina vingars styrka. När bägge fiskgjusarna äro
ute på fiske, kan det hända, att den listiga och fräcka kråkan
flyger till boet och stjäl gjusungarnas kost mitt för näsan
på dem.
Medan duvhöken alltid bygger inne i en gran eller
tallkrona, lägger fiskgjusen sitt stora, av grenar, pinnar,
torv-bitar och lavar bestående bo i högsta toppen av en tall, helst
det högsta trädet på trakten. Det oaktat nedrives ofta boet
eller fälles trädet i syfte att förstöra »hökboet». Gärna
utväljer gjusen en tall på en liten holme, men jag har också
påträffat rätt många bon, som ligga flera kilometer från
närmaste vatten. Dessa äro aldrig belägna mitt i skogen utan
alltid i kanten av en mosse eller ett stort hygge. Påfallande
är, att de fiskgjusar, som häcka på holmar, äro betydligt
mindre skygga vid boet än de, som sökt sig boplats i en
skogens jättefura uppe i land. Och detta fastän det senare
boet är mycket svåråtkomligare än det, som ligger i holmens
mindre storvuxna, ofta knotiga träd. Orsaken är väl den,
att sjöarnas gjusar äro vanare att se människan i boets närhet.
Skogens gjuse lyfter från boet, så snart han varsnar en
människa, och flyger ängsligt omkring, ännu långt sedan fridstöraren
avlägsnat sig. En fiskgjuse, som häckar på en holme, kan
däremot låta en roddbåt passera tätt intill. Men det beror
på vad det är för en båt. Torparen eller fiskaren, som
dagligen ro förbi i en viss riktning, bekymra honom ej alls, men
kommer någon roende från ett annat håll än vad den ruvande
fågeln är van vid, så tager han strax till vingarna.
Fiskgjusen återvänder år efter år till samma bo. Troligt
är, att somliga boplatser använts under långliga tider. Ett
intressant belägg härför lämna följande fakta. På en holme
i sjön Sottern i Närke häckade förr ett gjuspar i en stor
tall, den enda på den lilla holmen. På hösten 1919 bräcktes
den gamla tallen av stormen, och blott en del av stammen
samt några av de undre grenarna, till 5 à 6 meters höjd,
blevo kvar. När gjusarna återvände nästföljande vår, byggde
de ett nytt bo på de kvarvarande grenarna. Dessa uppgifter
ha lämnats av Axel Lundin i Sveriges Natur 1922 sid.
174 —175, där även bilder finnas av det gamla och det nya
boet. Vid ett besök i våras fann jag, att det nya boet tyvärr
var övergivet och halvt nedfallet. Jägaren på Bysta berättade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
