Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
ytterligare framträngandet där. Det måste nämligen sägas
ifrån, att en vandring från Lintjärns norra ände till Döda
fallets stup är synnerligen mödosam och ingalunda ofarlig.
Den som icke vill underkasta sig några strapatser, kan
däremot komma bekvämt fram till stupet genom att taga den lilla
gångstig, som från landsvägen c:a 2 km. NV om Västerede
by går ned över järnvägen och rakt fram dit, men han får då
blott en högst ofullständig föreställning om hela fenomenets
storslagenhet och går alldeles miste om den stämning av
sagolik mystik, som råder där nere i djupet bland de fantastiskt
hopvräkta blockmassorna.
Den södra och större delen av Döda fallets kanjon intages
av den ovan omtalade kanjonsjön, Lintjärn. I söder, där
Indalsälven förr strömmade ut ur kanjon, begränsas tjärnen av
en låg sandstrand, men för övrigt utgöras stränderna av
kan-jons nästan lodräta klippväggar, som resa sig c:a 15 m. över
tjärnens vattenyta (fig. 2, 3 och 4). Kanjonväggarna utmed
Lintjärns södra två tredjedelar äro, som ovan nämnts, starkt
förklyftade och sönderspruckna, varför de visa skarpa och kantiga
utsprång, skrevor och grottliknande klyftor, där lösbrutna
klippstycken intaga äventyrliga lägen och synas hota att när som
helst störta ned, men där enstaka mariga tallar lyckats vinna
fotfäste. Strax söder om kanjons smalaste del kan man vid
västra stranden i en djup och smal sådan sprickklyfta ännu
se de halft förmultnade stockvirkesresterna av ett här före
1796 befintligt, »laxfiske». I kanjons smalaste del ligga
några väldiga block mitt i tjärnen, mellan vilka roddbåten
endast nätt och jämnt kan slingra sig fram, men sedan
vidgas vattenytan åter något litet, och man är snart framme
vid Lintjärns norra ände. Från och med det nyss omnämnda
»laxfisket» ändra bergväggarna norr ut karaktär. Bergarten
är här sprickfri och hel och visar mjukt avrundade former,
och överallt finnas stora och små, runt om ursvarvade eller
endast nischformiga jättegrytor i kanjonväggarna.
Vid Lintjärns norra ände vidtager det område med vilt
huller om buller vräkta jätteblock, som, avbrutet av några
smärre vattensamlingar, utbreder sig på kanjons botten ända
fram till Döda fallets stup. Skogen börjar nu tränga in över
•denna mark, som lämnar de mest tydliga spår av de
nedstörtande och kringvirvlande vattenmassornas oerhörda kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
