Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
vet, följer denna och tvärar över Hovdens fortsättning norrut
samt löper vidare utmed Hövdbäcken ned till Storån, Denna
.gränslinje har en längd av c:a 2 mil och är till största delen
mycket naturlig. Höjden över havet är betydlig; från 655 m.
vid Töfsinghån1 nere i SÖ hörnet stiger den till 898 m.
vid Hovdens triangelpunkt och 889.5 vid Olåsens. Sedda
mot bakgrunden av områdets ringa utsträckning visa ju dessa
siffror på en högst betydlig nivåskillnad. Utom av dessa
höjder och Storåns dal behärskas de stora dragen i topografin
av ett annat dalstråk, Töfsingåns, som djupt nedsänkt mellan
Olåsen och Hovden löper tvärs genom området från sjön
Töfsingen nära norra gränsen till Storån. Genom denna
synnerligen starka växling i topografin visar detta område en
växling i naturförhållanden och växtformationer, som helt
enkelt är utomordentlig, från alpin hed, subalpin björkskog och
vindpinade tallhedar till granurskogar och de mest sagolikt
yppiga lunddälder i granskogens och fjällmurarnas hägn.
Den ojämförligt största delen av området upptas av
blockmarker. V om Töfsingån dominera de helt och hållet på
Olåsens långa sluttningar, vilket även framgår av namnet;
ol betyder just dylika blockmarker eller stenskravel. Denna
naturtyp är utan tvivel den mest vilda, ödsliga, ofruktbara
och svårframkomliga terräng, vårt land kan uppvisa. Väldiga
block ligga handlöst kastade om varandra på tröstlöst vida
ytor. Något slutet växtsamhälle har endast i enstaka fall och
på smärre ytor kunnat utbildas. I allmänhet äro prång och
skrevor mellan och under blocken så stora, att
vittringsprodukter och den sparsamma fallförnan från den tynande
växtligheten nästan helt och hållet spolas bort av regnvattnet
och myllbildning förhindras. Härigenom blir
markbeskaffenheten till ytterlighet torr. Dock äro sällan större arealer
verkliga stenöknar utan annan växtlighet än de lavar, som frodas
på själva blocken. Ser man Olåsens östra sluttning på
avstånd, verkar den tvärtom beklädd med en rätt lummig
trädvegetation, ty i synnerhet björkar och, där lutningen är mindre
stark, tallar ha talrikt lyckats slå rot i skrevorna. Skogen
är alltid mycket gles och björkarna buskformiga och förvridna.
1 Nyaste Generalstabskartan har den besynnerliga namnformen "Tyfsinghån"
(Tyfsingån, Tyfsingen). Allt traktens folk säger tydligt Töfsinghån (o. s. v.), såsom
<Jet också heter på alla äldre kartor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
