Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
hed med dominerande Cladonia alpestris) av risen är blåbär
som vanligt rikligast, dessutom förekomma både lingon,
kråkbär, ljung och lappljung. Håarna utgöra den nedersta
delen av Storåns sjökedja, som sedd från någon av de
kringliggande fjälltopparna ter sig som ett glittrande pärlband i
dalbottnen. Näsen mellan dem äro brant kullriga och steniga
åsar, ungefär parallella med varandra och vinkelräta mot
dalens längdriktning, typiska ändmoräner från den
bortsmäl-tande inlandsisen, vilka dämt upp ån till dessa sjöar.
Vegetationen såväl i dessa håar som vid deras stränder är ytterst
torftig. Flak av Sparganlum-blad flyta här och där, medan
glesa bestånd av Carex rostrata, Equisetum llmosum o. dyl.
bitvis kanta stränderna. Den stora enformigheten avbrytes
dock av ett par formationer, som äro mera intressanta. Den
ena är ett kalkkärr, en i dessa trakter högst sällsynt
företeelse. Det ligger vid Gröthån och utgöres i stort sett av
ett Carex-kärr med riklig Carex laslocarpa och polygama.
Särskilt i kanterna uppträda en del arter, som göra det
otvivelaktigt, att vi här ha att göra med en kalkförekomst. I
främsta rummet kommer Carex capltata, vilken anses som
en helt kalkbunden art, dessutom de mer eller mindre
kalk-älskande Carex caplllarls och Hallen (= alpina), Epilobium
davurlcum, Equisetum varlegatum, Oymnadenla conopsea, Salix
myrslnltes och Tofieldla palustris. Av andra arter förekomma
t. ex. Bartsla alpina, Petasltes frlgldus och Salix depressa.
En bit Ö härom utbreder sig områdets största mosse, och i
SV kanten av denna återfinnas de flesta av nyssnämnda arter och
dessutom ännu en kalkälskare, Erlophorum latlfollum. Mossen
är för övrigt av typisk utbildning med enstaka tallar och
risiga tuvor. I några stora höljor växer riklig Carex
rotun-data.
Efter denna hastiga blick på Storåns strandpartier vända
vi oss till områdets pärla, Töfsingåns dalgång. Här beröra
ytterligheterna varandra i sällsynt hög grad; det är svårt att
tänka sig mera kontrasterande naturtyper än den magra
blockmarken och de tropiskt yppiga grankälar och lunddälder, som
överflöda vid ån. På bredden äro ådalens växtsamhällen av
föga utsträckning, de följa ån i ett smalt band, åtskiljande
Olåsens och Hovdens blockmarksområden. Naturligtvis är det
egentligen skenbart som blockmarken på detta sätt uppdelas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
