Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
bestånd av en högst ovanlig storlek förekomma flerstädes
i denna långa serie av lunddälder.
V om ån finnas tre små tjärnar. Två av dessa ligga mera
avlägsnade från ån vid foten av Olåsen och äro omgivna av
en Hylocomium- och blåbärsrik granskog med höga, raka men
ej särskilt grova träd. De äro mycket grunda och bottnen är
täckt med flata stenar. Tjärnarna i detta område påminna
till sina dräneringsförhållanden om de s. k. åsgropar, man
finner på rullstensåsar och andra fluvio-glaciala avlagringar:
de sakna ett konstant och egentligt avlopp, liksom även
tilllopp. Allt vatten rör sig huvudsakligen genom de
labyrint-artade gångar och skrevor, som genomsätta de mäktiga
blocklagren, och genom detta sker avflödet från vattensamlingarna.
Ett periodiskt avlopp kommer dock ofta till stånd särskilt vid
vårfloden och även vid starkare nederbörd, men även detta
dyker snart ned i den porösa marken. Vid den ena av de
två sistnämnda tjärnarna åskådliggöres detta mycket vackert:
från stranden går en bäckfåra, som utmynnar i ett flackt
övefsvämningsbäcken, vilket tydligen ofta är vattenfyllt, då
det saknar vegetation med undantag av några Ranunculus
repens-, Galium palustre- och Alopecurus œqualis-revor,
varjämte dess kanter äro nog fuktiga för att kunna hysa några
Carex juncea-tuvor. Längre än hit tycks vattnet sällan hinna;
ett strax intill befintligt likartat bäcken är täckt av en tät
matta av Alchemilla glomerulans och några andra arter, bl. a.
Erigeron elongatus, Viola montana och Selkirkii samt Carex
Hallen. Genom dessa bäcken uppstå gläntor i granskogen,
varför en frodig grankäl utbildats i synnerhet längs
bäckfåran och mellan de båda bäckenytorna.
Sjön Töfsingens stränder äro i allmänhet magra och
enformiga. I V går en fullständigt trädlös stenöken fram till sjön.
Tre bäckar falla ut i sjön och äro vid nedre delen av sitt
lopp omgivna av mycket rika och yppiga lunddälder. En
liten tjärn nära östra stranden är nästan helt igenväxt av
Carex rostrata. Här står det största träd jag såg inom
området; det är en tyvärr torr tall, som vid brösthöjd håller
det imponerande måttet av 3.08 m. Den är liksom torrfuror
i allmänhet häruppe klädd med stora tofsar av den annars
sällsynta svavelgula laven Evernia vulpina, om vilken min
följeslagare berättar, att den förr användes till beredning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
