- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1926 /
84

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

84

nämndes i Svenska Dagbladets då anordnade pristävlan för
intressanta naturbilder, har det dock ofta särskilt från Trosa
anordnats resor dit. Därigenom börjar också den skräck som
man haft för att landa här ge med sig; man har kommit
underfund med att ön t. o. m. har goda landningsplatser i
norr och öster.

Vi kunna sålunda tänka oss, att vi göra en sommarresa
till ön med Trosa som utgångspunkt. Tag gärna till kartan!
Det skadar aldrig att vara orienterad. Det är just den där
lilla obetydliga pricken nere i kanten på Trosabladet det
gäller. Inte ser den mycket ut, det medges gärna. Men vår
Herre har kanske menat något med att han tagit till en del
på vår jord i liten skala. Han har med detta kanske velat
säga ungefär som så: »Försmå ej det som synes dig ringa
och oansenligt, ty då går du miste om mycket av det bästa
i min prunkande lustgård.»

Våglängden? Kära ni, skalan sitter ju nere i kanten på
kartbladet! Mät bara ett tag, så är den saken klar. Vill ni
ovillkorligen för ordningens skull ha det förvandlat i sjömil,
så är det sex sådana dit.

Nu surrar motorn, och vi få sålunda inskeppa oss. Vi
kvista förbi kallbadhuset och hamnpiren, där de, som riktigt
äro hemma i Trosas geografi, påstå att världens ände är
belägen. Till höger skymtar det anstolta f. d. Bielkeslottet
Thureholm över fjärden. Vi runda Öbolandet, fjärdarna bli
vidare, och lummig grönska kläder stränder och holmar.

Nu äro vi vid »Julafton», den lilla fyren, och befinna oss
alltså vid inre farleden, där vi alltid få tillfälle att se en eller
flera skutor med svällande segel på väg till eller från
huvudstaden. Förbi Bokö, vilken sticker upp som en knotig
klumpfot norr om Asko och sammanhänger med denna ö, köra vi
förbi Käftudden ut på den vida Hållsfjärden. Den goda brisen
låter oss veta, att vi närma oss havet. Kobbarna, som sticka
upp här och där, bli kala och slätfilade av is och vatten. Och
där ute ligger målet för vår resa som en oansenlig höjning
över vattenytan, vilken efter hand antager värdigare former.

Nu äro vi så pass nära ön, att vi kunna iakttaga den
vackert veckade berglagringen på öns sydöstra udde, där
också bästa landningsplatsen finnes. Detta är en särdeles
tydlig s. k. diskordant lagring. Berghällen utgöres av två

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1926/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free