Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
lagt sin vita skrud. Hällarna prunka med mandelblomma
och hennes oansenliga, sällsynta släkting, grusbräckan
(Saxifraga tridactylites), som högst ogärna lämnar kalkgrunden.
I myllrika skrevor står getramsen vackert bågböjd, och i de
dunklaste snåren under hasselbuskarna skiftar den
lättförgängliga tandrotens blomma i lilavita färger, medan vårärtens
läckert färgade klasar lysa i solgläntorna.
Blommornas tid är kort, och redan vid midsommartid är
blomprakten en helt annan. Nu är det geraniernas tid att utveckla
sin röda färgskrud. Här finnas ej mindre än 5 arter. Helt
dominerande är blodnävan (Geranium sanguineum) i stora tuvor med
festligt röda blommor och vackert bladverk. Vid hennes sida ser
den vanliga midsommarnävan enkel och anspråkslös ut. Mellan
hällarna finner man enstaka bestånd av duvnäva (O. columbinuni)
med oansenliga blommor. I beskuggade klippskrevor lysa
Stinknävan (G. robertianum) och den med blodrött bladverk
försedda glansnävan (G. lucidum). Den skuggrika, djupa myllan
härbärgerar den högväxta, ståtliga vippärten och den
egendomliga ormbärsörten. De öppna hällarna hysa sandnarv och
vildlin, backglim och tjärblomster, gul fetknopp och rödbladig
småknopp, medan lundtrav, tulkört och solvända uppsöka mera
myllrik mark. Vid ängskanten mellan nyponbuskar, vars röda
vildrosor stå i begrepp att slå ut, står den sammetsröda
korskovallen, medan svinrot och klasefibla bilda ett glatt
inslag med sina klargula färgtoner.
Midsommartiden är ju blomningens höjdpunkt, sedan blir
intrycket av blomprakt icke längre så starkt. Olvonets vita
blomflockar i början av juli och vildmejramens mörkvioletta
blomkvastar i augusti visa dock, att även eftersommarens
blomster kunna sätta färg på lövängsfloran. Andra blommor
bidra också härtill, såsom kantknopp, skogsvial, gulvial,
brudbröd, kungsljus, älggräs, johannesört och dosta (Clinopodium)
samt i strandkanten videört och fackelros.
Vacker är också hösten på Ängös löväng med asp, rönn
och berberis i djupröda färger mot lönnens, björkens och
hasselns gula bladskrud och ekens i det längsta mörkgröna löv.
Snart fäller frosten de sista bladen, och lövängen sover sin
vintersömn i avskild ro ute i den stora sjön, tills vårsolen
på nytt framlockar gräs och spirande örter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
