Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
ningar den lämnar. Byggnaden betecknas visserligen såsom en mindre
turiststuga, men i de mig tillgängliga handlingarna finnes ingen
uppgift om hyddans storlek, och det är att förmoda, att snart nya krav
skola uppstå angående hyddans utvidgning eller uppförandet av nya
stugor intill den nu uppförda. Till jämförelse kan nämnas, att den
första år 1912 uppförda stugan vid Saltoluokta hade britsplatser för
12 personer, under det att den nuvarande av flere byggnader
bestående anläggningen därstädes kan mottaga 61 gäster.
Huruvida stationen vid Akavare kan komma att eller tillstädjas att
utvidga sig på detta sätt är tills vidare osäkert. Även för att
möjliggöra en utvidgning vore det tryggare att ha den förlagd utanför
nationalparksgränsen, ty det är ju icke fråga om en tillfällig anläggning
utan om en, som skall äga bestånd under all framtid.
En sådan turiststation — dess mera ju större den är — blir
nödvändigtvis utgångspunkt för en mängd inflytanden på den omgivande
naturen, som väl ännu näppeligen låta sig överblicka. Jag vill påpeka
några. Inom Sareks nationalpark, där genom min försorg floran blivit
undersökt, befinner sig denna ännu i sitt ursprungliga av naturen
opåverkade skick, om undantag göres för fyra enstaka fynd av växter,1
som tyckas inkommit med människan. Inom Jämtlands och Härjedalens
högfjäll utgöres däremot omkring 12 % av fanerogamerna av
rudera-ter eller neofyter, som inkommit väl huvudsakligen med den ända över
skogsgränsen nående fäbodbebyggelsen. En liknande förvanskning har
floran inom Abisko nationalpark undergått antagligen såväl genom
järnvägslinjen som genom den stora turiststationen därstädes.
Ett annat ingrepp, som återfinnes på så gott som alla under längre
tid bibehållna stationer inom björkskogsbältet är björkens utrotande.
Visserligen lämnas i Kungl. Maj:ts nådiga reglemente rörande
nationalparkernas förvaltning av den 22 dec. 1911 § 10 tillstånd till
användandet endast av torra och vindfällda träd samt ris för uppgörandet
av eld, men alltför många turister åtlyda icke denna bestämmelse. Vid
en äldre turisthydda, Stora Sjöfallets, inom nationalparken, som förr
låg i en björkdunge, är marken numera nästan kalhuggen. Vid
hyddor ovan skogsgränsen, såsom den utanför nationalparksområdena
belägna Varrekhyddan, blir småningom allt brännbart förbrukat, slutligen
delar av hyddan själv.
Jag behjärtar visserligen till fullo Turistföreningens strävanden att
göra nya delar av vårt land lättare tillgängliga och medgiver villigt,
att man måste kompromissa mellan naturskyddsintresset och
turistintresset, men i föreliggande fall, då turistintresset icke nämnvärt
skadas, om turisthyddan flyttas en eller annan kilometer för att komma
utanför nationalparksgränsen, synes mig naturskyddsintresset böra få
vara bestämmande. De av mig och kapten Pallin föreslagna
förflyttningarna skulle för övrigt ej endast uppfylla formella fordringar utan
även genom de betydande vattendrag, som skulle åtskilja turiststationen
1 Dessa fynd gjordes vid tvenne av mig i nationalparkens östra och södra gräns
uppförda små hyddor, Pårekhyddan och Litnokhyddan, till vilka vid något tillfälle
material fraktats med häst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
