Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Joh. E. Thorin, Åtvidaberg, i allmänhet efter detaljerade anvisningar
av författaren.
Med sin kända stilistiska talang och eminenta förmåga som
populärvetenskaplig författare har professor Sernander förstått att göra sina
Bjärka-Säby-böcker till en både instruktiv och synnerligen underhållande
läsning — uppfyllda som de äro av skarpsinniga uppslag och genialt
anlagda synpunkter. Man må endast hoppas, att hans goda idé att
giva den ena formen av en naturskyddsmonografi skall vinna efterföljd
till fromma för hembygdsforskningen och det svenska naturskyddet.
Thor Högdahl.
Carl Fries: Färder och fåglar. Uppsala 1925.
J.A.Lindblads förlag.
Carl Fries är ingalunda något nytt namn för årsskriftens läsare.
Såväl i »Sveriges Natur» som i Turistföreningens årsskrift har han
sedan flera år tillbaka lämnat skildringar och fotografier av svensk
natur, djur- och växtliv, vilka knutit stora förhoppningar vid honom
såsom författare. Och dessa förhoppningar har han nu på ett utmärkt
sätt infriat genom sin till julen 1925 utgivna bok Färder och fåglar.
Han har farit vida omkring i vårt underbara land och i söder och
norr, öster och väster utvalt för skildringar i ord och bild tacksamma
motiv i form av olika naturtyper, fågel- och blomsterparadis. Det är
ett tjugutal skisser, i vilka författaren i starkt koncentrerad form
frammanar de präktigaste bilder och stämningar, alla präglade av den
tränade naturforskarens säkra blick för det karaktäristiska i stort som
i smått. Stilen är en diktares — målande och stämningsmättad, men
på samma gång klar och måttfull. Det hela verkar som en samling
små akvareller av sällspord stämningsstyrka och djup i färgen.
Vilka minnen och känslor måste icke tränga sig på varje naturvän,
som — det må nu vara nyligen eller längesedan — trampat
Fyrisstadens gator och blivit förtrogen med dess omgivningar, när han
läser den betagande naturmålningen En aprilkväll på Kungsängen! Hur
storvulet vacker är icke själva upptakten till skildringen av Ombergs
hängande trädgårdar, och hur väl funnen följande karaktäristik av den
roll de skånska lövskogsresterna spela i motsats till de mörka
barrskogsvidderna i norr:
». . . . Men i den svenska södern, i det välsignade landet Skåne,
har ordet skog en annan klang. Där betyder det liv och rikedom.
Där är skogen det vänaste i landskapet, en värld av blommor, lövsus
och fågelsång. Slätten är vardagen med eviga vindar och evig möda,
skogen är helg och stillhet och vila. Dit vallfärda människorna med
sina drömmar och sin glädje, där går dansen, när sommarkvällen
skymmer ...»
Denna lilla skiss har bl a. sitt stora värde som en kraftig väckelse
till naturskydd, och detsamma kan sägas om flera andra i samlingen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
