- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1926 /
177

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

177

den utdikade Mästermyr på södra Gotland och som resulterat däri att
statens arbetslöshetskommission, i överensstämmelse med styrelsens
hemställan, begärt en utredning rörande förutsättningarna för
upprensningen från Sveriges geologiska undersökning, innan några vidare
åtgärder igångsättas.

I den till Kungl, Maj:t ställda skrivelse, vari föreningen gjorde
anhållan om en sådan undersökning, framhölls den stora betydelse de
numera till större delen torrlagda gotländska myrarna, framför allt
Mästermyr, ägt ur naturskyddssynpunkt samt att utdikandet av den
sistnämnda myren, som igångsattes trots kraftiga varningar från
naturvetenskapligt håll, lämnat ett ekonomiskt sett skäligen
otillfredsställande resultat.

»Då Svenska Naturskyddsföreningen nu anser sig böra begära en
grundlig undersökning av upprensningsfrågan», heter det slutligen i
skrivelsen, »så är det dels för att söka förhindra att stora summor
ännu en gång offras på Mästermyr, måhända till ingen nytta, och dels
emedan föreningen anser, att, om staten utan vidare åtager sig de
begärda upprensningsarbetena, detta skulle kunna verka som en direkt
uppmuntran åt företagare i andra trakter att igångsätta tvivelaktiga
sänkningsföretag, genom vilka andra oersättliga naturvärden gagnlöst

kunna gå förlorade.»

*



Under höstens och vinterns lopp hava tidningarna vid upprepade
tillfällen haft att berätta om att björnen, som under de senaste tio
åren varit så gott som helt försvunnen från Dalarna, åter skulle ha
visat sig i de nordligare trakterna av landskapet, särskilt inom
Älvdalen, där det enligt uppgift för närvarande skulle finnas ett 15-tal
björnar. För att erhålla vederhäftiga och sakkunniga upplysningar
rörande dessa påståenden, som på förhand kunde anses i hög grad
överdrivna, har föreningen vänt sig dels till jägmästarna inom de båda
Älvdalsreviren, B. N. Bellander och D. Grufman, dels till förvaltarna
av Orsa och Älvdalens socknars besparingsskogar, jägmästarna Kolmodin
•och Holmgren, vilka samtliga förklarat, att under de senaste åren
strövande björnar visserligen åtskilliga gånger blivit iakttagna eller spårade
I Älvdalsskogarna samt inom den angränsande Orsa finnmark men att man
knappast hade att räkna med någon fast björnstam i dessa trakter. På
sin höjd kunde det vara fråga om 4—5 kringströvande djur.

Björnens återuppträdande inom Dalarna är i varje fall en händelse, som
måste hälsas med stor tillfredsställelse av alla naturvänner. Intresset
för björnarnas skyddande lär också vara stort bland befolkningen i
Älvdalen, och för närvarande pågå underhandlingar mellan Dalarnas
Hembygdsförbund och föreningen rörande bästa sättet att åstadkomma

<ett dylikt skydd.

*



Sedan några år ha av föreningen gjorts försök med uppsättande
av fågelholkar av s. k. Berlepsch-modell från Ringius’ fågelholkfabrik,
Sävsjö. Experimenten, som utförts på tre olika platser i Uppland och

12 — Sveriges Natur 1926

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1926/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free