- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1928 /
72

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72

mycket stora områden betydligt mindre. Bottenvegetationen
är torftig och fisktillgången ganska ringa.

Ett par knölsvanar hava ett fåtal gånger under senare
år häckat i någon av de glesa Scirpus lacustris-ruggarna.

På ett enda ställe i sjön — i dess sydöstra del — höja
sig ett par sandbankar över gyttjebottnen, och då
vattenståndet ej är högre, än att det på dessa bankar blir något så när
torrt, häcka några par fiskmåsar och fisktärnor där ute.
Vid högre vattenstånd välja de boplatser på den något
stenbundna mellersta delen av östra stranden. Denna strand är
för övrigt liksom också den norra ganska torftig både i fråga
om vegetation och fågelliv. I de även här förekommande
strandskogarna häckar skogssnäppan mycket allmänt, och
drillsnäppan förekommer talrikt på alla för henne lämpliga
lokaler. Storspov, beckasiner och gräsänder förekomma också
allmänt inom alla de delar av Kävsjöområdet, där
naturförhållandena motsvara deras anspråk.

Allra mest steril är den långgrunda norra stranden, där
fram på försommaren vid sjunkande vattenstånd stora ytor
av gyttjebottnen blottas. Här häckar mindre strandpiparen,
och dessutom besökes denna strand ofta av många av sjöns
häckfåglar, som på de blottade gyttjefälten alltid finna något
ätbart.

Återstår nu att nämna något litet om västra stranden
norr om Fläsebäckens utlopp ur sjön. Där utbreder sig^
också en vidsträckt mad, som dock ej alis varken i fråga
om storlek eller rikt fågelliv kan tävla med maden söder oirø
sjön. Växtligheten är mycket ensartad, och det är
Carex-arterna som dominera. Vattnet står överallt högt upp bland
starrgräset, och man får vada omkring med vattnet ofta
nående högt över knäna och dessutom vara beredd på
överraskningar i form av »bottenlösa» hålor. Ej en enda buske
finnes och knappast en hållbar tuva. Här häcka
huvudsakligen sothöns. Det är ej mer än 20 à 30 år sedan
sothönsen invandrade till sjön, och stammen är ej så särdeles
talrik. Ett sothönsbo, som anträffades här, var ovanligt väl
dolt. Äggen voro nästan kläckfärdiga, och sothönan låg~
mycket hårt. Först då jag var i boets omedelbara närhet,
gav hon sig i väg, simmande där vegetationen ej var alltför
tät samt springande och flaxande genom de tätare bestånden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1928/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free