Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
krutn bakåt, och i samma ögonblick som ett passande byte
— en liten fisk, en ödla eller en groda — kommer inom
räckhåll, skjuter huvudet med den spetsiga näbben ned i
vattnet. Är hägern där för att skaffa mat åt sina ungar,
samlar han byte på hög, tills han får så mycket, som han
tkan frakta med sig i näbben.
Såsom mera tillfälliga gäster visa sig ibland också
skrattmåsar. Uteslutet är dock ej, att de någon gång häckat.
Förutom sin stora betydelse såsom lämpligt
häckningsområde för en massa simfåglar och vadare har Kävsjön ett
ofantligt värde såsom rasteställe för flyttfågelsskarorna både
vår och höst. På våren, så snart isen börjat gå upp, komma
svanar (sång- och knölsvanar) och gäss (framför allt sädgäss
och grågäss). Svanar i flera hundratal ligga ibland vid den
tiden i sjön, och gässen kunna ofta räknas i tusental.
Nätterna tillbringa gässen ute på sjömaderna, där de kunna känna
sig ganska trygga. Ungefär vid soluppgången flyga de ut
till de stora mossmarkerna, där de beta under dagens lopp
för att i kvällningen vända åter till maderna. Under sträcket
morgon och kväll händer det nog alltjämt, fast ej
tillnärmelsevis så ofta som förr, att de bliva påskjutna.
På hösten stanna kärrhökar och mindre falkar gärna
€tt tag vid sjön och ej sällan även pilgrimsfalk.
En klar och lugn höstdag lät jag båten driva som den
ville ute på klarvattnet för att få tillfälle att i kikaren iakttaga
€n brun kärrhök, som spejande kretsade över Stora
gungflyets yttre del. Allt längre ut mot madstranden kom han,
tills ett, tu, tre en pilgrimsfalk, som suttit på en stake,
inne i en vassrugge, blixtsnabbt kom emot honom.
Därute hade falken tänkt jaga och ville icke veta av någon
störande inblandning. Kärrhöken tog utan motstånd hastigt
till reträtt in mot land. Efter att så hava tryggat sin
ensamrätt till jaktmarken började falken se sig om efter byte.
På ett av de yttersta stråna i en vassrugge satt en mindre
fågel, troligen en sävsparv, och ned över honom kom falken
störtande. Ur stånd att kunna hejda farten på den korta
stäcka, som från bytets plats ännu återstod till vattenytan,
försvann falken ned i vattnet ungefär som en störtdykande
tärna, och vattnet skvätte högt. Kvickt svingade han sig
emellertid åter upp, men den gången med tomma klor. Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
