Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
SKINNARVIKSBERGET FRÅN VÄSTER
I FÖRGRUNDEN SKINNARVIKSPARKEN
S. SUNDBERG FOTO
APRIL 192 8
Skinnarviksberget i Stockholm som naturpark
En utredning av professor Sernander
Av Södra bergens mera framträdande klippartier är det egentligen
endast Skinnarviksberget vars kron hittills förblivit obebyggt. Med det
välkända triangelmärket på högsta klinten (53 m. ö. h.) ingår det
fortfarande i stadslandskapets kontur, sådan den framträder mot Mälaren,
och utgör sålunda ett värdigt minnesmärke av den storstilade terräng,
som förlänat huvudstaden ett av dess förnämsta skönhetsvärden.
Våren 1924 utarbetades emellertid av stadsplanekontoret förslag till
ny stadsplan för området, enligt vilket större delen av detta skulle
bebyggas med sammanhängande bostadshus och en berget dominerande
byggnad förläggas på själva krönet. Följande år demonstrerades inom
stadsplanekontoret ett av fröken Änna Lindhagen utarbetat motförslag,
gående ut på att låta frilägga en del av berget såsom park, och i
november 1926 remitterades frågan till Skönhetsrådet, som i sin tur
gav i uppdrag åt professor Rutger Sernander att avgiva yttrande
angående Skinnarviksbergets värde såsom naturminnesmärke.
I sitt yttrande, som är daterat den 25 mars 1927, lämnar professor
Sernander till en början en utförlig beskrivning över själva berggrunden
samt över den sparsamma lav- och örtflora, som träffas inom området
— bl. a. omnämner han, att bergkrönet bär spår efter
valborgsmässoeldar »från urminnes tid intill våra dagar» — varefter han fortsätter:
»Skinnarviksbergets obebyggda del, d. v. s. dess hjässa, är mycket
skarpt genom plank, murar och staket skiljd från den omgivande
bebyggelsen. Då hjässan dessutom ganska betydligt höjer sig över de
låga och anspråkslösa byggnaderna med deras idylliska trädgårdstäppor,
gör den, från vilken sida man än tar sig upp, med sin storvulna topo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
