Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Bertil Lindquist
glaciala tidens boreala skede. Av lövskogar har förutom björkskogen
till en början endast hasselskogen ägt någon större utbredning. Den
tycks ha dominerat inom stora delar av sydvästra Sverige, och man har
uttalat den förmodan, att den verkliga hasselskogen under denna tid
skulle kommit till utveckling helt oberoende av det i nutiden till synes
nödvändiga överbeståndet av ädla lövträd. — Ekskogen och skogar
av andra ädla lövträd visa emellertid fram emot periodens slut en
alltmer ökad utbredning, varvid de särskilt torde ha inkräktat på
björkskogens och hasselskogens arealer.
Såsom en ytterligare komplettering av bilden av den boreala
sydsvenska skogen kan påpekas, att, ehuru pollenanalysen icke kan
lämna besked angående den postglaciala askskogen, askens
uppträdande i nutiden ger anledning förmoda, att vidsträckta askskogar
förekommit i Sydvästsverige även under ett ganska tidigt skede av
den boreala perioden. Det ligger därvid nära till hands att antaga,
att de boreala hasselskogsförekomsterna ägt ett nära samband med
dessa askskogar.
Inlandsisens avsmältande mot norr fortskrider emellertid i allt
snabbare takt, klimatförhållandena i södra delarna av landet bli allt
gynnsammare, vilket bland annat tar sig uttryck i en stegrad
sommartemperatur, och så småningom upphöra björkskogarna att spela en
dominerande roll i Sydsverige. Ek och andra sydsvenska ädla
lövträd jämte klibbal utbreda sig nu på bekostnad av
björkskogen, och den boreala, sydvästsvenska hasselskogen synes snabbt
ha försvunnit. Hasseln är från och med nu av underordnad
betydelse i de ädla lövskogarna. Allt detta inträffar under den
äldsta delen av stenåldern, i början av det atlantiska skedet. Även
under den yngre stenåldern gynnar ett milt och varmt klimat
ekskogselementens utbredning, och björkskogen och tallskogen få
avstå allt större områden åt de nya, kraftfulla kolonisterna.
Denna utveckling når under gånggriftstiden sin kulmen; inlandsisen har
nu definitivt försvunnit i det inre av Norrland, där björkskogen når en
mycket rik utbildning och där den vid periodens slut klättrar
betydligt högre upp på fjällsidorna än i våra dagar; samtidigt uppträda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
