Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 B er til Lina q ui st
flertalet ädla lövträd på spridda ställen i mellersta och norra
Norrland långt norr om sina nuvarande nordgränser.
Under det följande tidsskedet, den subboreala perioden, vilken
ungefär sammanfaller med bronsåldern, börjar ekskogens och
ekblandskogens långsamma tillbakagång. Till en början spåras detta klarast
vid de ädla lövträdens och hasselns nordgränser, vilka sakta men
säkert förskjutas mot söder. Däremot reduceras dessa skogars arealer
icke nämnvärt i södra Sverige.
Vid övergången mellan bronsåldern och järnåldern torde ett
samspel av flera väsentligt skilda faktorer ha varit orsaken till
ekskogsarealens decimering i södra Sverige och till en ytterligare, stark
förminskning av björkskogsarealerna i norra Sverige. Givetvis
har härvid den skarpa omsvängningen i klimattypen, vilken
Rutger Sernander givit namnet den postglaciala
klimatförsämringen och satt i samband med sagans fimbulvinter, spelat den största
rollen för skogarnas fortsatta utveckling. Men i och med att järnet
kommer mera allmänt i bruk vid landets uppodling gör sig det
mänskliga inflytandet kraftigt gällande i utvecklingen och blir ett moment,
som i hög grad kommer att bestämma riktningen och hastigheten av
skogstypernas reaktioner inför de förändrade klimatförhållandena.
Den så snabba förändringen av södra och mellersta Sveriges skogar
under subatlantisk tid har i första hand berott på tvenne ytterst
konkurrenskraftiga trädslags framträngande. Dessa träd äro granen och
boken, vilka båda under närmast föregående klimatperioder endast
förekommit sporadiskt inom landet och vilka först vid slutet av
värmetiden börja hävda sig såsom skogsbildande; granen
huvudsakligen inom mellersta Sveriges östra områden samt på nordöstra
delarna av det småländska höglandet, boken framför allt i Skåne. Men
deras stora kvantitativa frammarsch över värmetidsskogarnas
arealer sker först efter det stora klimatomslaget vid järnålderns
begynnelse. Granen erövrar då snabbt de stora norrländska vidderna
och utbreder sig oemotståndligt över Sydsverige; den hejdas söderut
först i norra Skåne och Halland. Boken intar samtidigt södra och
sydvästra Sverige och blir ett dominerande element i den sydsvenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
