Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska lövskogen 23
gamla skogarnas fredande utan genom sin effektiva luckring av
skogsmarken även väsentligen bidragit till skogens vidmakthållande. På
de stora godsen ha bokskogarna i äldre tider icke varit av samma
ekonomiska betydelse som i slättbygdernas bondelandskap. De ha
merendels hållits som jaktparker och därigenom fått ett ganska effektivt
skydd, under det att bondskogarna ofta hänsynslöst skövlats. — De
nutida sydskånska bokskogarna äro i stor utsträckning produkter av
förra seklets skogskulturer. Oftast äro de sådda eller planterade på
gammal kalhuggen bokskogsmark, på gamla fälader, på åkrar och
ängsmarker. Däremot härstammar huvudmassan av de bokskogar,
som ligga norr om de skånska slättbygderna, från äldre, delvis
rovhuggna naturbestånd av bok eller ha uppkommit ur ekskogar och
lövängar genom invandring av bok i sen tid. De ha genom århundraden
varit utsatta för planlös avverkning, och deras nuvarande tillstånd
torde endast i undantagsfall bära prägel av naturskog.
Den svenska bokskogen uppvisar tvenne väsensskilda huvudtyper,
ängsbokskogen och hedbokskogen. Den förra, ur såväl
produktionssynpunkt som föryngringssynpunkt den vida bättre typen, äger ett
väl omsatt humustäcke av mull-typ och en markvegetation av örter
och lundgräs. Bland dess karakteristiska floraelement kunna
framför andra nämnas vitsippa, harsyra, myskmadra, gulsuga och på
kalkrika marker bingel. I dessa skogar ha lundgräsen i nutiden fått en
vidsträckt utbredning, därigenom att de gynnats av senare tiders
skogsvårdsåtgärder, av abnormt starka gallringar, kalkhyggen o. s. v. Men
med den nuvarande utvecklingen emot kortare gallringsintervaller och
svagare gallringar samt upptagande av allt smärre hyggen —
tendenser, som för närvarande alltmera göra sig gällande — synas de ånyo
vara stadda i tillbakagång.
Hedbokskogen saknar ofta markvegetation eller ock äger den en
mer eller mindre rik vegetation av ris och sådana gräs, som vi finna
i de sydsvenska barrskogarnas rissamhällen; den har ett mindre
godartat humustäcke, oftast av råhumuskaraktär. Till denna typ höra
större delen av de bokskogar, som uppträda norr om de skånska
slätterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
