Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D en svenska lövsko gen 31
spridda inom trädets svenska utbredningsområde äga merendels en
betydligt fattigare flora.
Asken visar på de verkligt goda, något fuktiga mullmarkerna och
över huvud taget på alla lermarker en särdeles god föryngring och blir
här en konkurrent om platsen i skogen av allvarligaste slag. Att den
likväl spelar en helt underordnad roll på de bättre sydsvenska
skogsmarkerna, torde i mycket stor utsträckning orsakas av skogsbetningen;
askplantorna ätas med stor begärlighet av kreaturen och fejas
även ofta av viltet. Otvivelaktigt torde ett mera allmänt införande
av betesfred bland annat få till följd, att askskogen komme att intaga
nya arealer, vilket alls icke torde vara olägligt för skogsägaren,
eftersom asken för närvarande är en den allra bästa tillgång.
Alm, lind, lönn och avenbok spela numera en mycket
liten roll i de svenska skogarna. De uppträda ingenstädes över större
samlade arealer, och rena bestånd av dessa trädslag äro sällsynta. De
tre förstnämnda förekomma på spridda lokaler från Skåne upp till
södra Norrland, där de bilda ett väsentligt inslag i sydbergsfloran.
De äro knutna till näringsrik jord. Avenboken är däremot i sin
utbredning helt och hållet begränsad till Götaland och förekommer på
såväl bättre som sämre jordmån. Den har i äldre tid ägt en vidsträckt
utbredning inom södra Götaland, men är numera såsom
beståndsbildande sällsynt, med enstaka förekomster i Skåne, Blekinge, Halland,
Småland och på Öland.
Samtliga dessa trädslag ha under gångna århundraden varit
föremål för plantering, varvid linden varit herrgårdsträdet, almen
planterats såväl vid herrgårdarna som i bondelandskapet, och lönnen mera
varit ett bondgårdarnas speciella träd. Den allmänna planteringen
av alm och lönn har i många fall givit upphov till subspontana
bestånd av dessa trädslag, och flera av våra största och mest bekanta
almbestånd äro, såsom påvisats i denna publikation för år 1933, rena
kulturprodukter. Däremot synes det stora flertalet av svenska
lind-och avenboksbestånd äga den ålderdomliga prägel, som ofta utmärker
naturskogen. Av naturlig almskog äga vi ett fåtal praktfulla bestånd
i Skåne samt på Öland och Gotland jämte smärre dungar spridda över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
