Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska lövskogen
33
ska små områden i vårt land
och äga för skogsbruket en
särdeles ringa betydelse. Inom
områden, som läggas under
rationell skogsvård, ha dessa
skogar icke längre något
berättigande och äro därför dömda
att försvinna. Vi ha redan
talrika exempel på, att deras
arealer i sen tid starkt
minskats genom välbetänkta och
ekonomiskt oantastliga
skogliga åtgärder. I framtiden
komma dessa skogstyper att
bli hänvisade till mera
otillgängliga sluttningar och
rasbranter samt liknande
områden, som ligga utom räckhåll
för skogsvården. Men vi vilja
även se dem bevarade i våra
naturskogsreservat.
Det skulle föra alltför långt, att här lämna några mera ingående
beskrivningar av de ur såväl botanisk synpunkt som
naturskyddssynpunkt mindre intressanta alskogarna, gråalskogen och
klibbalskogen, samt aspskogen.
Klibbalen förekommer allmänt utbredd i södra och mellersta
delarna av landet och finnes sällsynt ända uppe i norra Norrland, där
den likväl i stort sett är bunden till kustlandet, översilningsmarker
och kärrmarker, sjöstränder och havsstränder utgöra dess naturliga
ståndorter, och de vanligaste beståndstyperna äro alkärret och
al-strandsnåret. I undervegetationen dominera oftast ormbunkar, gräs
och mossor. — Ett närmare omnämnande förtjänar i detta
sammanhang den föga beaktade och ytterst intressanta klibbalskog, som
förekommer på torrare mullmarker i sydligaste och sydvästra Sverige och
3 — Sveriges Natur 1934
Foto T. Lagerberg
Fig. 12. Avenbokskog av örtrik typ. Skåne, Skarhult.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
