Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Severin Schiöler
ligt till kring överkanten
av de öppna flak av
öken-ur, som finnas nedanför
hammarens längst åt öster
framspringande parti.
Getrams och valeriana söka
sig däremot helst till
hammarens hyllor och de stora
blockens ryggar.
Av särskilt intresse är
lindförekomsten —
Sveriges nordligaste kända, om
man frånser en sporadisk
förekomst någon halvmil
norr om Skuleberget.
Följer man bergroten åt norr
från den förut nämnda
stigen, dröjer det ganska
länge, innan man över
huvud taget påträffar någon
lind. Fristedt, som
omnämner lönnarnas
talrikhet, uppger att linden är
tämligen sällsynt. Småningom stöter man dock på de första på
en tämligen bred hylla några meter ovanför uren — flertalet mer
eller mindre nedliggande buskar. Litet längre fram tätnar lindmattan
plötsligt, så att hyllan fullkomligt skyles. Det blir förbundet med en
viss möda att taga sig fram. Och till sist når man en hel liten dunge av
uppräta, smalstammiga, några meter höga lindträd. Hammaren är
här något mindre brant, och uren sträcker en smal tunga av skärv och
finare material upp över hyllorna. Denna når ett stycke ovanför
linddungen och täckes där av yviga, mer eller mindre nedliggande
lindbuskar. Marken är här så brant, att vandraren blott med möda håller
sig kvar. Nedanför dungen fortsätter kryplindsvallet, friskt och fro-
Förf. foto
Fig. 7. Granen tränger in på lindarnas hylla.
Skuleberget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
