Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Rutger Sernander
gård förlades till en höjd, som troligen då var bevuxen med lummig
lövskog, liksom fallet var med samtliga de backsluttningar i trakten,
där yxan och elden ungefär samtidigt röjde plats för
människoboningar», är detta säkerligen riktigt, kanske med tillägget att bebyggelsen
redan då var gammal.
De omfattande huskomplexen med den stora trädgården och de två
humlehagarna, vilket allt Samuel Linnæus och Virdestam lära oss
känna som den linnéanska tidens prästgård, hade nog högst betydligt
inkräktat på det gamla »hultet». Eldsvådan under aprilnatten 1746
tog väl också bort något.
Säkerligen fanns dock mycket kvar av lövvegetationens härlighet
under Linnés barndom. Detta lyser nästan igenom i den hänförda
hyllningen till fädernegården i inledningen till Spolia Botanica: »Ja,
prästgården här tycks wara liksom af Flora siälf utsirad.» Kanske
reste sig ännu på hans tid »Then stora lijnd», vilken som en ättling av
det gamla hultet prydde kyrkogården, och invid vilken 1702 bonden
Joen i Stockanäs begrovs. (Virdestam s. 21).
De tre präktiga skogslindar, som pryda brandtomtens sydända,
representera nu allt vad som återstår av den gamla lövängen eller
möjligen parken. De äro som sig bör fridlysta. Den ask, om vilken jag,
Linnés fotspår s. 45, talar, är nu död.
Det är med saknad vi konstatera, att nutiden ej brytt sig om
konservera mer än några rester av ängarna på Solberget och i Hofslund,
till vilka skolpilten Linnæus en gång vallfärdat med sina kamrater i
Växjö skola och vilka han på resorna gärna återuppsökte.
Den skånska lunden framför andra under den korta Lunda-tiden
blev Fågelsången, »en gård 3/4 mihl från Lund, hwar jämte naturen
giort sina theatrar och konstspehl: här är en hög backe av pyritide
men liksom uti 2 :ne delar klöfd, genom hwilken en ström rinner. På
bägge sidor in åht bäcken är äfwen wuxet med buskasie, hwar uti alle
handa raraste örter finnas. Här skulle man wähl kunna swärja, att
gudarna haft sitt sedes, såsom en angenäm ort för alla i wärlden»
(Spolia Botanica s. 58). Det var för övrigt här han råkade ut för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
