Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
Nils Lithberg
bärande träd–––––med högt gräs och blomster bevuxne–––––-
om sommaren för den ljuvliga skuggans skull mäkta lustige att
spatsera». Jag har träffat bönder, som haft föga sinne för det förgångna,
men när talet faller på de gamla ängarna, bli de märkvärdigt varma i
rösten. Ty ängen, sådan denna ännu fanns vid sekelskiftet, tillhör
nu på några få undantag när en svunnen tid.
Den gamla brukningen bestod i att ängen om våren, när vitsippan,
»fagningblomman», blommade — så där vid Valborgsmässa —
»fa-gades», d. v. s. räfsades ren från kvistar och visset löv, som samlades
ihop på samma, nästan ständigt återkommande platser för att brännas
upp, och när »fagen» brändes i de första tidiga majkvällarna, då
kände man, att nu var våren här. Sen kom slåttern och all den festlighet,
som därvid följde, och i senare delen av augusti togos slutligen djuren
från hagarna och släpptes på s. k. halvbete på ängen, där de på de
öppna platserna mellan de små täta lövdungarna gjorde en viktig
renhållningstjänst mot obehöriga nya trädskott.
Numera har, som redan nämndes, ängen i stor utsträckning lagts ut
till betesmark. På våren, när betet ännu är torftigt i hagarna, släppes
boskapen på det saftiga ängsfodret, och där får den gå till långt fram
i juni, på vissa håll hela sommaren igenom. Fagning är naturligtvis
då utesluten. I skydd av kvarliggande avfall spirar en ny vegetation
av olika slags träd, av slån och en, djupa fästigar genomkorsa de
forna fina gräsmattorna, på de fullständigt söndertrampade
vattningsställena och mjölkningsplatserna ligga högar av kreatursspillning, där
tistlar och annat ogräs får fotfäste och sprider sig. Men allvarligare
ändå är att den verkliga vår- och försommarfloran har kommit i
fara. Detta gäller icke bara Corydalis, Viola, smörblomster eller andra
blommor från denna del av året utan också de ädelblomster, som
utgöras av våra ängsorchidéer. Jag har på närmaste håll kunnat iakttaga,
hur man inom dylika ängsmarker numera förgäves söker den paranta
Orchis militaris eller den lilla sirliga Orchis ustulata, »bygossen» som
han kallas — by har i gotländskt språk endast betydelsen av Visby —
för att icke tala om mera allmänt förekommande Habenarior,
Gymnadenior o. a. . Men på åkerrenar eller någon annan fredad fläck i när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
