Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO2 Nils Lithberg
genomfördes, undantogos nämligen genom bemödanden av fältläkaren
Karl Bolin och den utomordentlige kännaren av Gotlands växtvärld
Karl Johansson ett antal prästgårdsängar för att genom
bibehållandet av det gamla brukningssättet bevaras som minnen från den gamla
ängskulturen. Det behjärtansvärda initiativet har icke helt krönts
med det önskade resultatet. Obenägenheten hos
prästgårdsarrendatorerna att underkasta sig mödan med fagning och slåtter,
svårigheten att erhålla en effektiv kontroll och en bristande insikt om vad som
är ängens innersta väsen har medfört, att — pä vissa håll åtminstone
— sorgliga exempel kunna uppvisas på hur den ursprungliga
avsikten kommit på skam. Att erhålla en rättelse härutinnan är en viktig
uppgift för svenskt naturskydd, och problemet bör icke vara alldeles
olösligt.
Saken är också i högsta grad en bygdens angelägenhet. Ty ängen,
den var det gotländska landskapets ära och den var de gamla
böndernas ögonsten. Detta få deras nu levande ättlingar aldrig glömma,
och de få framför allt icke förgäta att i sådana fall, där detta ännu
kan ske, vaka över att dessa spillror av den gamla odlingsbygden ägnas
all den omvårdnad, som kan beredas dem. Vore det orimligt att
tänka sig, att bygdens folk ännu en gång samlades med lie och räfsa till
en högsommarfest i samma prästäng, där deras fäder i släkte efter
släkte firade årets ståtligaste slåtteröl? Därmed skulle dessa sista
verkliga gotlandsängar erhålla sin pålitligaste och varaktigaste vård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
