Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il6 Edvard Wibeck
Mittpartiet av holmens nordligare hälft är öppet och delvis
mycket torrt, då klippgrunden här går i dagen och bildar öns högst
belägna delar. Kring dessa, som vad vegetationen angår torde kunna
betecknas såsom klipp- eller hårdvallsäng, gränsa åt sidorna efter hand
allt myllrikare och fuktigare ängsformationer. Ett lågt, flackt parti
av öns västra sida intages t. o. m. av en verklig madäng, som utan
skarp gräns övergår i strandens kraftiga höggräsbälte och den artrika
vattenvegetationen därutanför.
Det skulle föra för långt att ens söka antyda huvuddragen av
örtvegetationens ständigt växlande sammansättning på alla dessa till läge
och fuktighetsförhållanden så skiftande lokaler. I förhållande till öns
ringa areal är emellertid dess flora utomordentligt artrik; särskilt
påfallande synes mig rikedomen vara på högväxta, mer eller mindre
praktfullt blommande örter, sådana som mjödört (Spiræa Ulmaria) >
renfana (Tanacetum vulgare), klättblära (Melandrium rubrum),
rödklint (Centaurea jacea), tistlar (Cirsium palustre, lanceolatum,
arvense och heterophyllum), midsommarblomster (Geranium
silvaticum), vid stränderna fackelblomster (Lythrum salicaria), strandlysing
(Lysimachia vulgaris) och många, många andra. Ett karakteristiskt
inslag i vegetationen bilda jämväl de väldiga hallonsnåren, bland
vilka även förekomma enstaka stånd av den i vilt tillstånd sällsynta
avarten med gula frukter.
Klart är, att en så rik och omväxlande lund- och lövängsnatur
också måste hysa ett rikt fågelliv. Till sina övriga behag kan
nämligen denna form av svensk natur också lägga det att framför andra
landskapsformer, präglade och betingade av ett visst slags
trädvegetation, hysa den rikaste sångfågelsstammen av alla.1 Talrikt
representerade äro framför allt en del av just de arter, vilka allra mest
bidraga till att liva svensk vår och försommar, såsom bofink,
koltrast och först och sist en rad sångare i inskränkt bemärkelse
(Sylviider), för vilka senare lövsnårsvegetationen ju är särskilt passande.
1 Om fågelrikedomen i olika skogstyper se t. ex. Pontus Palmgren, Fågelbonitering i
Finland. Ett försök att uppskatta fåglarnas antal i våra skogar. Naturens liv i ord och bild.
Del II, sid. 636—645. Stockholm 1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
