Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
I n gm ar Fröman
ljusfordrande arter. Den
växte ut till stora mattor,
som ofta bildade bälten längs
stränderna. Den klättrade
uppför trädstammarna och
omspann dessa med yvig
grönska. Den erövrade
bergens sidor och strävade att
nå deras krön. Sin natur
likmätigt slingrade den sig
uppåt eller åt sidorna men ej
nedåt, inte ens då havet sjönk
undan.
Medan havsytan sakta
avlägsnade sig, förändrades den
omgivande vegetationen. Av
strandsnåren blev så
småningom en lund, av lunden kanske
en granskog. Men under
granarna finna vi måhända ännu
den murgrönsmatta, som
sedan flera tusen år prytt
platsen (fig. 6). Och ser man
noga efter, skall man bland barrträden även finna inströdda
lundelement och enstaka, eljest snårbildande buskar, som antyda
platsens vegetationshistoria. På ett fåtal lokaler av samma karaktär som
de skildrade — med eller utan murgröna — återfinnes en annan
förnämlig relikt av ungefär samma ålder, nämligen idgranen (Taxus
baccata). Denna art var med säkerhet en karaktärsväxt i strandsnåren
under Litorinatiden men är sedan dess på sina flesta lokaler utgången.
Murgrönsbestånden ha själva reducerats i antal och dessutom, på olika
sätt, i omfång. Vad som i nutiden återstår är i stort sett endast
fragment av vad som en gång varit.
Murgrönan är på de lundartade sydbranterna i Lindängen och vid
Foto B. de Brun izIq 1932
Fig. 7. Blomskott med tre övervintrade, frusna
blomknoppsamlingar på en murgrönslokal i
Västerhaninge socken i Södertörn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
