Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tf
Pehr Johnsson
Vad Nyteboda angår, får man den uppfattningen, att alla yttre
faktorer, jordmånen likaväl som lokalklimatet, i ovanligt fulländad
grad här samverka till skogens trivsel och växt. Icke blott
barrskogen utan också lövskogsvegetationen når nämligen på detta ställe
en sällsynt frodighet och omväxling; även den senare framvisar
somligstädes partier, sådana som man vill tänka sig den forntida
sydsvenska skogen, där ännu ingen mänsklig fot gått fram. Bok, ek, lind,
lönn, björk, al och rönn stå blandade om varandra och under dem
utbreder sig en hart när ogenomtränglig buskvegetation.
Samma sprakande växtkraft präglar barrskogen. Kring
jättefuror, så långa att blicken har svårt att följa dem ända upp till toppen,
sluta sig täta, dunkla grandungar. Just i denna trakt tycks f. ö. det
senare trädslagets naturliga sydgräns befinna sig. Söder om den
närbelägna sjön Immeln har förr i tiden icke funnits någon
vildväxande gran. Under de senare årtiondena har trädslaget dock allt mer
och mer visat tendens att tränga söderut. Mycket talande bilder från
dess hårda kamp mot boken har man exempelvis längs den nya vägen
mellan Nyteboda och Sibbhult. Kampen väger här så jämnt, att
det på många platser är svårt eller omöjligt att av den nuvarande
situationen avgöra, åt vilket håll segern till sist kommer att gå.
Längs själva stränderna av Immeln lyckas det däremot i regel för
boken att hålla granen (och furan) på avstånd.
För att återgå till de gamla tallarna i Nyteboda-skogen, så hava
många av dessa den grovfjälliga, om ryggpansaret hos en krokodil
påminnande bark, som man annars ytterst sällan får se i Skåne.
Såsom ett annat kriterium på tallskogens ålder och urskogsanor kan den
rikliga förekomsten av de stora, bruna tickorna av Polyporus
Schwei-nitzii betraktas. Gjorda årsringsräkningar hava också visat, att de
äldre träden spirat ur jorden redan under snapphanekrigens dagar.
Få somliga ställen står gammalskogen ännu tät — ett par talande
bilder från sådana platser i Nyteboda-skogen hava redan återgivits i
»Sveriges Natur» 1933, sid. 149. På andra ställen har stormfällning
och rötskador öppnat luckor i beståndet, där nu en kraftig,
alltigenom på naturlig väg inkommen återväxt arbetar sig fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
