Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4o
Aron Valentin
ön har en utdraget oval form. I sin längsta utsträckning, nv—so,
är den något mer än 200 m. lång, arealen uppgår till omkring 2 hektar.
Trots sin ringa storlek visar ön en rik provkarta på olika
vegetationstyper, ävenså kan dess flora med ej färre än 167 observerade
kärlväxtarter, varav en del mindre vanliga, sägas vara anmärkningsvärt
rik. Vad som på avstånd mest tilldrager sig uppmärksamheten är
öns yppiga lövträdsvegetation, i synnerhet mängden av lindar. Det
är också det rika och vackra lindbeståndet, som i första hand
motiverat öns fridlysning.
Längs Skansholmen löper en skogsklädd höjdplatå, som ger ön dess
resning och topografiska huvudprägel. Vid öns sydöstra udde stupar
denna höjdrygg brant ned i fjärden; det kala berget bär här endast en
ensam, vindpinad tall. Kring denna finner man här och där i
klippskrevorna den för dylika lokaler typiska ax-ärenprisan (Veronica
spicata) ävensom den sällsyntare hybridformen, V. longifolia * spicata.
Också blodnävan (Geranium sanguineum) pryder detta lilla bergsparti.
Vid samma hörn av ön förekomma för övrigt ett flertal allmännare
arter, t. ex. gulmåra, höst- och flockfibbla, bergsyra, kärleksört och
fetknopp. Ej häller saknas styvmorsviol, och i en och annan skreva
slingrar sig lövbindan (Polygonum dumetorum).
Utmed öns sydsida, varifrån avståndet tvärs över sundet till
Svartsjölandets närmaste udde, den forna Skansholmen, blott är 150 m.,
löper en strandremsa nedanför höjdplatåns åt detta håll branta och
blottade sidovägg. Vår rundvandring hindras dock av stora, utfallna
block och av den täta snårvegetationen. De mellansvenska
lundarnas arter äro rikligt företrädda. Under lind, ek, ask och asp
förekommer en kraftig underväxt av hassel, rönn och hägg samt tämligen
allmänt också try (Lonicera xylosteum), olvon, brakved och någon
enstaka grupp av getapel (Rhamnus cathartica). I de tätaste
snårformationerna ingå även hagtorn, berberis, slån och en del Rosa-arter. I
markfloran framträda bl. a. tulkört (Cynanchum vincetoxicum),
renfana, gullregn, Scrophularia nodosa, Lathyrus (Orohus) niger,
Laserpi-tium latifolium, Thalictrum flavum, en del lundgräs, Viola-arter m. fi.
Tätt invid bergväggen stå några stora lindar, som stödja en del av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
