Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Aron Valentin
Skansholmens största ek, som dock, med en brösthöjdsomkrets av
allenast 3.28 m., icke är att räkna till Stockholmstraktens större.
Längre mot sydost ha vi att först passera ett tätt ungskogsbestånd
av gran och asp, där bl. a. Viola riviniana återfinnes i markfloran,
och komma därefter till ett mindre område med delvis blottad
berggrund. I mossan, som täcker smärre sänkor och fördjupningar i
denna, återfinna vi ånyo gräslöken.
Återigen tätnar skogen omkring oss, och rikedomen av arter i
både träd-, busk- och markskiktet giva i förening med stående och
kullfallna torrstammar — mestadels av lind — samt mängden av
stenblock, som belamra marken och hindra vårt framträngande, en
säregen stämning av orörd natur. I de djupaste och skuggrikaste
sänkorna mellan block och multnande trädstammar frodas en kraftig
ormbunksvegetation och många av lundens typiska mulljordsörter,
såsom t. ex. harsyra, ormbär och trolldruva (Actæa spicata). I
snårskiktet märkas bl. a. try, måbärs- och krusbärsbuskar. En
myckenhet sälg förekommer; flerstädes synas grupper med ända till 11
stammar, utgående från samma rotsystem och med en omkrets av 3 5 a 40
cm. Också öns största ask är här tillfinnandes, ett vackert träd, som
vid brösthöjd mäter 1.98 m. i omkrets. Närmast strandkanten äro
klibbal och knäckepil talrika, de förhärska mera här än på öns
sydvästra sida. Bland örterna längs stranden lägga vi bl. a. märke till
Solanum dulcamara, Scutellaria galericulata, Sium latifolium och
Cicuta virosa. Strax innan vi rundat ön och återkomma till
utgångspunkten för vår rundvandring, träffa vi på en gammal vildapel med
48 cm:s brösthöjdsomkrets. År 1933 var detta träd — i likhet med
sina odlade stamsläktingar i Mälartrakten — rikt fruktbärande.
Återstår att kasta en blick på den »högplatå», vilken såsom förut
nämnts, intar öns inre del. En fullt så jungfrulig prägel, som vissa
av öns otillgängligare perifera områden, har icke denna del. Särskilt
längs en här befintliga i öns längdriktning löpande gångstig, äro en
del spår tillfinnandes efter de besök, som givetvis sammanhänga med
det förhållandet, att Skansholmen länge varit och delvis allt
fortfarande är upplåten åt en av Stockholmstraktens många båtklubbar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
