- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / Tjugusjätte årgången. 1935 /
46

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

Aron Valentin

Så gott som överallt å öns inre dominera lind och ek. Av
barrträd finnas endast ett helt litet granbestånd, några enstaka tallar och
ett 2o-tal enar, de sistnämnda till en del av reslig, pyramidformad
växt. Ungefär mitt på ön står, så att säga, konungen bland dess träd,
en reslig lind. Oaktat detta träd med en stam vidd av 2.33 m. ej är
det grövsta, är det dock på grund av sin raka, odelade stam och
välformade krona det mest imponerande av alla. Den till
stamomfånget största linden på ön, belägen nära dess sydvästra ända, är
något grövre, 2.58 m., men delar sig redan halvannan meter ovan
marken i tvenne ungefär likstora, parallella stammar. Ej långt från
detta träd står ett exemplar av mera ovanlig form. På 2 mrs höjd
utgår från huvudstammen en grov, först bågformigt uppstigande,
men i fortsättningen horisontal gren, från vilken i sin ordning flera
kraftiga, rakt uppåtsträvande grenar av 2;dra ordningen utväxa.
Huvudgrenen, som vid ungefär halva sin längd vilar på en gren från
ett annat träd, når en längd av fulla 13 m.

Den rikliga förekomsten på Skansholmen av mer eller mindre
murkna och ihåliga träd, företrädesvis så beskaffade stammar av
lind, ger sällsynt goda betingelser åt hålbyggande fågelarter att
trivas på denna plats. I förhållande till öns ringa ytvidd är också
anhopningen av fåglar av detta slag påfallande stor. Vid ett par
besök på ön under våren och försommaren 1934 iakttogos sålunda
kattuggla, kaja, skogsduva, stare, gröngöling, nötväcka, talgoxe,
blåmes, kärrmes och brokig flugsnappare. Åtminstone av sistnämnda
art, liksom också av staren, häckade flera par på ön.

Utom förut nämnda fågelarter sågos eller hördes fasan, koltrast,
bofink, grönfink, löv- och trädgårdssångare, alla säkerligen här
bofasta. Så är ock fallet med sädesärlan och drillsnäppan, vilka
sågos trippa vid stranden, samt med ett eller annat gräsandspar. I de
tätaste vassarna utmed ön häckar, efter allt att döma, något par av
skäggdopping. Att storskraken stundom har sitt bo på ön är redan
tidigare nämnt.

Sin största fägring utvecklar väl Skansholmens flora vid den tid,
då konvaljen står i blom. I utbredda mattor täcka då denna arts

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:39:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1935/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free