Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
L. A. Jägerskiöld
synes ha avtagit. Man ser under höstens och vinterns jakter icke på
långt när så många som för 2 5 år sedan.
Hur mycket Vråkarna minskat kan jag icke angiva. Men ofta,
alltför ofta få dessa lätt igenkänliga och nyttiga fåglar falla för skytten,
som tror sig ha nedlagt en »skadlig hök», eller i alla fall kommer
med denna ursäkt.
Bivråken är ingalunda allmän. Icke långt söder om Göteborg
fälldes för några år sedan en bivråk vid boet. Skytten skyllde på, att
han trott sig haft att göra med en »hök». Han gick visst fri vid
domstolen.
Tornfalken är nog den, som lidit mest av förföljelsen, åtminstone
i Göteborgstrakten. Och dock kan icke det minsta tvivel råda om,
att denna fågel ur lantmannens synpunkt är uteslutande nyttig. För
25 år sedan bodde ett tornfalkpar snart sagt i varje något så när
lämpligt bergstup kring Göteborg. Nu finnas några få. Det är för
bedrövligt! Men han har nog ofta tagits för att vara en storfalk och
kanske än oftare fallit för uvskytte.
Stenfalken, som sparsamt häckar i våra västsvenska trakter, har
vid 19 tillfällen inbragt sin dråpare skottpengar i Göteborg. Icke
flygfärdiga ungar och en på boet skjuten, ruvande hona medräknade.
Men ännu finnas nog några kvar trots förföljelsen,
Den lilla lärkfalken, som till stor del, kanske rent av övervägande
livnär sig på sländor, gräshoppor och andra insekter, har ofta fått
släppa livet till i onödan. Även han uppträder på listorna över i
Göteborg utbetalade skottpengar.
Pilgrimsfalkens sorgliga öden äro redan utförligt berörda.
Vad kan nu orsaken vara till denna tillbakagång, som tyvärr
måste betecknas som katastrofal? Den hänsynslösa förföljelsen har
sorgligt nog utgått från jägarna. Bland dem finnas visserligen våra
trognaste naturvänner. Men de ha icke alltid, eller rättare mycket
sällan, satt sig in i vad frågan gäller, än mindre trängt på djupet av
problemen. Alltför ofta generalisera de en enstaka företeelse, och
så är deras omdöme färdigt. Det hände sig för några år sedan, att
en orrhöna förirrat sig inom Göteborgs hank och stör, någonstans i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
