Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j2. Paul Rosenius
1858, heter det, att kärrsångaren förekommer i sydvästra Skåne, vid
Klågerup och Arrie och på flera ställen mellan Malmö och Ystad.
Antagligen har man å dessa platser hört eller trott sig höra hans sång,
ty veterligen blev intet exemplar skjutet och inget bo funnet, och ett
bestämmande av arten efter syniakttagelse i det fria är, på grund av
den stora likheten med rörsångaren, synnerligen vanskligt. Den
växtlighet, bland vilken fågeln påträffades under häckningstiden,
»råg, raps och ärter», var dock passande för kärrsångaren.
Åren 1861 och 1862 fann C. A. Westerlund (Skandinaviska
fåglarnas fortplantningshistoria, 1878) vid Landskrona några
rörsångar-bon, vilka antogos tillhöra kärrsångaren. Äggen skulle ej ha liknat
rörsångarens, och ett av dem hade av konservator Meves bestämts
som härstammande från kärrsångaren. Härvid är att märka att vissa
variationer av rörsångarens ägg kunna mycket likna typiska
kärr-sångarägg. Växtligheten å boplatserna talade dock för, att man hade
med kärrsångaren att göra: »låga buskar, råg, raps, ärter, nässlor eller
högt gräs».
På senare tid har man på ett eller annat ställe i västra Skåne, såsom
vid Engelholm (Fritiof Persson i brev), trott sig höra kärrsångaren.
Sommaren 1930 blev han hörd och sedd vid Krankesjön i Skåne,
varom kan läsas i P. O. Svanbergs förträffliga arbete, Krankesjön,
Stockholm 1931.
År 1933, den 4 juni, kl. 10 e. m., fick en Ornitologiskt intresserad
teologie kandidat, Martin Lindström, å ett inom Lomma
fabriksområde beläget, med hög och tät markvegetation bevuxet fält höra en
för honom helt ny, sällsynt rik och omväxlande fågelsång, »mest
liknande bastardnäktergalens, men mjukare och avgjort vackrare» och
inmängd med åtskilliga andra småfåglars lockläten och kvitter,
såsom lövsångarens, sädesärlans, ladusvalans, sävsångarens och
hämp-lingens. Med hjälp av litteratur i ämnet blev det honom klart att
fågeln var en kärrsångare. Därefter hördes fågeln ej på platsen förrän
den 15 juni, och då mitt på förmiddagen. Även följande morgon blev
han hörd, då för sista gången det året. Trots ivrigt letande påträf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
