Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Per Olof Sw auber g
skulle finnas kvar en del
av de rovfåglar, som för
sin existens äro beroende
av smågnagarna.
Första exkursionen bjöd
på ett mottagande, värdigt
Lappland. Det blev
snöglopp mitt i dagsljusa
natten, och i snöyran på den
första myren sågs den
första hökugglan ute på jakt.
Klockan var då två eller
tre på morgonen — det
antydde, att hökugglan trots
sitt utseende kanske var ett
nattdjur. Tyvärr hade hon
vid denna tid, trogen sin
vana, redan flygfärdiga
ungar, men de flesta av
dessa stannade ännu några
dagar i boet, så att det gick
att kontrollera de tider,
då föräldrarna kommo till
dem med mat. Det visade sig att hökugglan mitt på dagen kom
med mat med en timmes mellanrum, men efter kl. 17 endast några
ro o
ra gånger.
Hur hade pärlugglorna det då? De bodde i ett par gamla
knipholkar, var och en vid sin lilla skogstjärn, och hörde för övrigt till de
allra trevligaste fåglarna. Slog man på holkens botten, tittade
ugglehonan fram i hålet, och det var svårt nog att få henne att flyga ut,
så att ungarna, vilka då voro rätt små, kunde ringmärkas. Den ena
pärlugglan — hon bodde ett tiotal meter högt i en gammal fura
— kunde slå till ganska hårt, när man stack ned handen i holken,
och sedan ställde hon sig fladdrande i luften som en tornfalk tätt
Förf foto 6 juni 1931
Fig. 3. Pärlugglan tittar ut ur sin boholk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
