Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om några lappländska barrskogsfåglar
89
kanten, där inte furornas
rotvalv hängde ut över
vattnet från risiga
strandtuvor — och vi tyckte oss
ganska noga se, var
ungarna försvunno. Men de
lurade oss grundligt, de
hade tydligtvis i skydd
av den sparsamma
vegetationen smugit iväg
ganska långt sedan det
ögonblick, då honans varning
kom dem att försvinna
för oss.
Vid detta
sensommarbesök var
Skatt-träskskogen helt förändrad. Nu
var det dött och tyst,
riktigt ödsligt i denna
norrländska skog, som var så
sprudlande av liv vid
förra besöket. Man
undrade i första häpenheten,
hur stenfalken egentligen kunde skaffa mat till sina tre ungar
i skogsbacken intill gården. De norrländska skogarna
avfolkas efter häckningstiden ännu snabbare än de sydsvenska, och den
som söker fågel bör inte resa till Lappland under turisttid — då det
dessutom är så gott om mygg — utan flera månader tidigare, helst
redan i maj eller rent av i april. Men kommer man då, får man
riklig lön för både respengar och möda, Det är ljuvligt för en sydsvensk
att ostörd ströva omkring i dessa lappländska markçr, där varken
människor eller kråkor röva ägg ur de bon, man sökt upp och kanske
vill återse och studera. Där får man ha naturen helt föf sig själv.
Förf. foto 23 juli 1932.
Fig. 8. Skogstjärn i vilken salskraken höll till med sina
ungar 1932
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
