Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Fredrik Hård av Segerstad
vinden, ha fått multna på stället. Då de legat där tillräckligt länge,
ser man de ruttnade stammarna ligga som åsar eller tjocka band på
marken, följande dess ojämnheter. Liksom de stubbrester, som ännu
kunna skönjas efter en avverkning för länge sedan, äro de överdragna
med mossa. När vinden spelar i kronvalvet, hör man knarrandet av
gungande grenar, som gnida mot varandra. Men vid vindstilla råder
härinne en högtidlig tystnad, som kanske dock ibland blir störd av
hackspettars skrik och hamrande.
Som nämnt, utgöres skogsbeståndet till övervägande del av gran,
men här och där stå tallar eller ranka björkar, som sträva mot ljuset.
Sällan resa sig i en sluttning ett par aspar, vilkas stammar upp mot
kronan klädas av en rik epifytvegetation av mossor (Hypnum
unci-natum, Orthotrichum speciosum), levermossor (Radula complanata)
och lavar (Lobaria Pulmonaria, Phlyetis argena). Även en och annan
ticka ser man stundom bryta fram ur stammen.
Stora delar av marken överdragas av ett tämligen rent täcke av de
vanliga skogsmossorna. Högre växter äro sparsamt företrädda:
knärot och grönblommig vintergröna (Pyrola chlorantha) äro de mest
karakteristiska. På ett större stenblock, som klädes med en locker
matta av Hylocomium loreum, växer kanske litet stensöta. På sina
ställen, där ljustillgången är bättre, uppträda örnbräken och
blåbärsris samt för övrigt en något rikare markvegetation av skogsbräken,
piprör, kruståtel, fårsvingel, ensidig vintergröna, en varietet med
höggula blommor av ängskovall, ekorrbär, harsyra, linnea, filtlav, o. s. v.
I sluttningar finner man ofta Dryopteris austriaca och stenhallon eller
häckvicker, gökärt, blodrotsört, etc. Här och där möter man en
bäck, under sommaren dock ofta uttorkad. Bland mossorna kring
dess kanter växa gråstarr, kärrviol, spindelblomma o. s. v., medan
stenarna i bäckbottnen kunna vara överdragna med en mörkröd
matta av levermossan Martinellia undulata. Är lutningen ringa,
utgöres bäckbottnen gärna av svartbrun dy, omgiven av en
sumpvegetation med klibbal, majbräken, ek- och hultbräken, älggräs,
vändel-rot, humleblomster, duvkulla, vitsippa, klotblommig vintergröna
(Pyrola minor), lopp- och revlummer eller ett luftigt, ljusgrönt flor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
