Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO Alma Falk
Utefter havskusten, den vida, oändligt mjuka bukten söder om
Ängegärds udde, finna vi ett annat orört område, ett skyddsbälte om
c:a 200 hektar med en längd av 5 km. och en bredd, växlande mellan
100 till 500 m. Det är en tallhed på sanddyner med renlav som nästan
enda markvegetation. Det gör ett obeskrivligt rent och friskt intryck,
detta område med de individuellt formade tallarna med deras
ormande, rödlysande grenar och karaktärsfulla kronor, vilka
understundom breda ut sig tätt utefter marken, hukande sig ned undan
ostanvinden, som vintertiden kommer farande likt en rasande furie över
denna kust.
Den största furan på området — ganska säkert Ölands största —
sticker upp sin resliga stam från en dynkulle. Den är känd under
namn av Homrevsfuran, och dess omkrets vid brösthöjd är 3.39 m.
I beståndets inre delar går den gamla dynmarken fram i mjuka
kullar, djärva vågor och djupa dälder, bundna av urskogens tallvidunder
och markens silvergrå lavtuvor, överallt förnimmer man havets
närhet. Inne i skogen kan man höra dess dån mängas med bruset i
tallkronorna, utan att en fläkt röres nere i dälderna.
Det är den skönaste syn, som möter en, då man inifrån skogen
kommer fram och ser havets blåa yta mellan dynkullar och roströda
stammar. Bukten är mjuk och len av sand, vilken norr ut övergår i
klappersten. Strandråg och strandhavre förekomma rikligt.
Här voro för blott 50 a 60 år sedan dynerna vandrande, och där
sanden ännu är lös och rörlig, väver Carex arenaria med sina
krypande stamskott ett allt tätare rutnät för att binda den. På smärre
öppna plättar ha räv och hare tecknat sina spår.
Ett annat slag av urskog ha vi på den långsmala udden i nordost,
vilken samman med nordvästra udden likt en hummerklo kniper om
Grankullaviken. Stranden mot havet från Ängegärds udde ända upp
till lotsplatsen utgöres av ett 100 m. brett orört skyddsbälte med låga,
vindpinta tallar. Innanför detta strandbälte ligger på stenig mark en
den förunderligaste trollskog, det vackraste, mest stämningsfulla
skogsparti man kan se. Djupgrönt dunkel råder där inne, och
stillheten avbrytes blott då och då av en tjäder, som lyfter med buller och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
