Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
102
Alma Falk
enda trädstam, vridande sina
i genomskärning ända till 15
cm. grova armar tätt om
stammarna och läggande sitt
fina bladmönster på deras
bark. Ofta utveckla
murgrönorna väldiga
skottsystem med täta bladmassor av
flera meters diameter, vilka
ta musten ur moderträdet,
men själva stråla av kraft
och livslust och kunna vara
bräddfulla av blommande
skott ända upp i
trädkronorna, 10 à 12 m. över marken.
Vart man vänder sig samma
festklädda pelarsal, samma
obeskrivligt trolska stämning
av skogsmystik, av
ursprunglig och oskärad natur.
Här ha endast vindfällda
och sjuka träd tillvaratagits
förutom på ett litet, för länge sedan avverkat område om knappt en
hektar. Fågellivet är rikt liksom i hela Bödaskogen. Ugglor och
hackspettar, av vilka senare flera arter förekomma, älska de murkna gamla
träden, och även småfåglar, särskilt flugsnappare, är det gott om.
Det är inte många år sedan havsörnen ännu häckade här uppe, det
sista boet blåste ner för inte så länge sedan.
Det finns ingen bestämmelse om, att detta område skall få sköta sig
självt, det är endast genom de hittillsvarande jägmästarnas förståelse
och intresse, som det skonats. Vore det inte dock säkrast med en
fridlysning av ett eller annat slag, som för all framtid tillförsäkrade detta
enastående område absolut fredning?
Den mjukt slingrande landsvägen, som från Grankullaviken följer
Förf. foto sept. 1934
Fig. 4. Homrevsfuran, Ölands största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
