Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H av söm och gjuse 109
Vill man studera örnarna, sker detta bäst med en god kikare och
på så långt håll att de känna sig ostörda. Ett sådant
tillvägagångssätt kan giva långt mera behållning än ett besök vid boet eller i dess
omedelbara närhet.
Havsörnarna äro särskilt begivna på fisk, och för att tillfredsställa
sin lystnad efter denna föda kunna de flyga långa sträckor.
Fiskodlingsdammarna vid Harvik ej långt från Dannemora hava
därför blivit deras kära uppehållsplatser, och under hela året —
kanske med undantag av januari och februari månader — finner man
dem där. I synnerhet utgöra de stora, tröga och därför lättfångade
karparna en stor attraktion för örnarna, överallt i dammarnas närhet
finner man små fjällsamlingar som rester efter deras karpmåltider.
Men de försmå ej heller döda fiskar av alla slag och storlekar, även
om dessa ej längre äro färska, vilket framgår av följande. Vid en
av dammarnas avfiskning under förvintern erhölls en massa
små-abborrar o. dyl., som av misstag kommit in i dammen och vuxit till
där. Dessa lades upp i en liten hög på ett isflak, där de upptäcktes
av örnarna, som genast togo högen i besittning. Vid denna fiskhög
eller i något träd i dess omedelbara närhet syntes de sedan varje
dag. Mätta och dästa av all den goda och lättfångna maten, blevo
de till slut så djärva, att de läto fiskodlingens personal passera förbi
på knappa hundra meters avstånd utan att låta sig skrämmas, vilket
är anmärkningsvärt därför, att havsörnen eljest är mycket skygg och
försiktig.
Några av mig iakttagna episoder ur örnarnas liv och uppträdande
vid Harvik kunna måhända vara förtjänta av att här relateras.
En sensommarafton, då jag rodde hem över den stora, sjöliknande
Harviksdammen, hörde jag en av de där häckande storlommarna
skrika högt och utmanande, såsom den brukar göra, innan den dyker
undan en förment fara. Vid en hastig blick ditåt hann jag just
uppfånga skymten av den vattenkaskad, lommen vid slika tillfällen
plägar kasta upp efter sig vid dykningen, och se där! — ovanför svävade
mycket riktigt en ståtlig havsörn. Det var uppenbart, att örnen sökt
taga lommen, som befann sig på grunt vatten inne i en vik. ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
