Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii4
Bertil T ägt str öm
svårare med näringsbekymren, men blott motvilligt synas de vilja
uppsöka andra trakter, fastän man tycker att det öppna havet eller
skärgårdens öar med sin i allmänhet rika hartillgång skulle erbjuda
bättre existensmöjligheter. Hungern driver dem dock till slut iväg.
När den ansätter dem som svårast, drivas de till en djärvhet, som
mången gång kan bli ödesdiger för dem själva. De draga sig då ej
för att anfalla rävar och hundar, ja, allt som rör sig i skogen
intressera de sig för, om det blott ej verkar alltför övermäktigt.
En skogvaktare kom sålunda förlidet år en dag skidande genom
skogen invid dammarna och fick plötsligt se en havsörn sittande
invid stammen av en stor gran på en hundra meters avstånd. I nästa
ögonblick kastade sig fågeln ut från grenen och seglade rätt på
mannen, så att denne måste hojta och slå mot örnen med sina skidstavar.
Han kastade då förskräckt åt sidan och flög bort. Antagligen
hade skogvaktarens skinnmössa givit den hungrande örnen
hallucinationen av något slags villebråd, och hade skogvaktaren stått stilla och
ej observerat örnen, är det troligt att han fått mössan sliten av sig på
ett allt annat än angenämt sätt.
På sådana ställen, som de här omtalade, borde det gå för sig att
vänja örnarna vid utfodring under högvintern. Självdöda kreatur,
billig fisk o. dyl. skulle väl ej behöva bli så kostbart att bestå, men
sannolikt fordrades i samband därmed även fridlysning av
foderplatsen. Bästa platsen därför borde en större isyta vara, där örnarna
kunde ha vidsträckt utsikt åt alla håll. I händelse av
vinterutfodring skulle våra fåtaliga havsörnar ej av hunger behöva drivas till
strövtåg långt utom sina vanliga jaktmarker. Det är framför allt då,
som de utsättas för faran att på ett eller annat sätt bliva bragta om
livet. I främsta rummet är det ungörnarna, som ha svårt att draga
sig fram över vintern, och endast om en ordnad utfodring under de
kallaste vintermånaderna kommer till stånd, torde man kunna
förvänta någon ökning av den nuvarande stammen, som eljest icke ens
torde kunna bibehållas vid sin nuvarande numerär.
Naturligtvis göra örnarna en del skada vid fiskodlingar genom att
fånga och förtära i dammarna uppfödd fisk, och likaledes beskatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
