Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n6
Bertil T ägt str öm
lunda allra flitigast, trots att fiskens storlek där är väl liten, i
allmänhet blott i—2 hg.
När fiskgjusen från sitt bo gör en långfärd till något avlägset
liggande vatten, flyger han så högt, att det ofta är svårt att iakttaga
honom med blotta ögat. Framkommen till fiskevattnet kretsar han
först några slag liksom för att förvissa sig om, att någon fara ej
hotar och sänker sig därunder allt lägre. På omkring trettio a fyrtio
meters höjd slår han sina ronder runt sjön, tills ett lämpligt byte
blivit upptäckt, då han ytterligare sänker sig ned till kanske tio a tjugu
meter ovan vattenytan, varifrån han i brant vinkel störtar sig ned
över fisken. Många gånger misslyckas dock dessa »störtdykningar»
och emellanåt ser man, att fågeln straxt ovan vattenytan ändrar sin
flyktbana och i en elegant båge åter skjuter i höjden. Fisken har då
antagligen i sista ögonblicket varseblivit sin fiende och räddat sig
undan faran. Ofta ses fiskgjusen under sina spaningar på ett
karakteristiskt sätt stå stilla i luften, under det att han håller sig uppe
genom ett häftigt flaxande. Säkerligen ser han då en fisk och
avvaktar det ögonblick, då denne tilläventyrs skall höja sig tillräckligt
nära ytan.
När en fisk blivit fångad, stiger gjusen i cirklar till en ofta ganska
betydande höjd och ställer så kursen mot boet, om han där har ungar.
Eljest förtäres fisken vanligen på en sten ute i sjön eller på stranden.
Då fiskgjusen skall flyga en längre sträcka med en fisk, håller han
fisken så, att kroppen pekar i färderiktningen och har huvudet
framåt. Fisken gör i denna ställning minsta möjliga motstånd mot luften.
Sedan ungarna flugit ut ur boet, har fiskgjusen icke alltid reda på,
var de befinna sig, då han återkommer med byte för deras utfodring.
I så fall höjer han sig högt mot skyn och låter höra en vitt ljudande,
tvåtonig vissling, »hui, hui», som ideligen upprepas, tills ungarna
infinna sig. Många gånger, då jag hört detta ljud, har jag först
förgäves spejat efter fågeln, som frambragt detsamma. Ljudet tycks
komma från alla håll, men till slut har gjusen blivit synlig så högt
uppe bland molnen, att man knappast kan fatta, att ljudet kan ha
kommit så långt ifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
