Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
In memoriam
han också omkring så snart möjlighet gavs, och denna intima
kontakt med naturen och hembygdens människor gav honom icke
endast en enastående rik lokalkännedom om ön och dess kultur utan
blev honom också till en rikt flödande inspirationskälla under hela
hans återstående liv.
Som många andra skolynglingar vid denna tid intresserade han sig
för naturhistorien och blev så småningom innehavare av ett helt litet
naturaliekabinett. I Visby torde hans lärare, lektor Mattias Klintberg,
genom sin märkliga samlargärning och sitt intresse för den gotländska
hembygdens natur, språk och kulturhistoria i viss mån ha inverkat på
hans blivande intresseriktningar. Klintbergs föregångare och tydligen
också inspirationskälla var återigen P. A. Säve, en av vårt lands mest
kunniga och kringsynta folklivsforskare och kulturminnessamlare,
och de rika skördar, som den senare sammanbragt, publicerade såväl
som opublicerade, blevo viktiga och avgörande kunskapsskatter för
Lithberg både nu och i framtiden. Efter avlagd studentexamen 1902
kom Lithberg till Uppsala och började bland annat sina lärdomsrön
i arkeologi under Oscar Almgrens ledning. Han torde även ha hört
på Adolf Noreens föreläsningar och stod i nära kontakt med Rutger
Sernander. Under somrarna deltog han i en mångfald arkeologiska
grävningar på Gotland under O. W. Wennerstens ledning, och fick
således tidigt en rik och mångsidig utbildning i fältarkeologens värv.
Han uppträdde även snart som folkminnesforskare med en
omfattande skildring av bröllopssederna på Gotland, ett förstlingsarbete,
publicerat i Fataburen 1906. År 1908 kallades Lithberg, ehuiu
oexaminerad, till amanuens vid kulturhistoriska museet i Lund, där
han stannade i fem år och under intendent Karlins ledning utbildade
sig till en mångsidig museiman, framförallt dock som
medeltidsarkeolog och specialist på staden Lunds fyndrika kultur jord. Först 1910 fick
han tid att avlägga filosofie kandidatexamen och detta först vid en
tidpunkt, då helt nya perspektiv öppnade sig för honom.
Den gamla borgen Hallwil i Schweiz hade genom greve Walter v.
Hallwyls inflyttning till Sverige och giftermål här kommit i svenska
händer, och när den kulturhistoriskt intresserade grevinnan Wilhel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
