Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\xa In memoriam
därigenom att han radikalt tog folklivsforskningen till hjälp vid
tolkningen av det arkeologiska materialet. Han förnekade
existensen av en äldre självständig boplatskultur längs kusten, utan såg där
blott spår efter periodiskt brukade fiskelägen och sälfångarplatser,
tillhörande och nyttjade av jordbrukarbefolkningen i det inre av ön, en
fullständig parallell alltså till den fiskarkultur, som man nu för tiden
möter i sitt upplösningsstadium vid Gotlandskusten, men som ännu
på P. A. Säves tid var i fullt flor och av honom blev undersökt och
beskriven. Lithberg satte in i avhandlingen ett kapitel med en
detaljerad skildring av detta fiskarliv, byggd på Säves material och
avsedd att illustrera även stenålderskulturen. Även i fråga om
tolkningen av jordbrukets tillkomst på ön och de äldsta
jordbruksbygderna var avhandlingen uppslagsrik och djärv.
År 1918 kunde Lithberg i en vägledning över Schloss Hallwil ge
en första sammanfattning över sina resultat. Själva fyndmaterialet
återsändes till Zurich i Schweiz, där det nu bildar en särskild
avdelning i Schweizerisches Landesmuseum. Det litterära vetenskapliga
resultatet av undersökningen blev en jättepublikation i fem delar på
sammanlagt nära 1,300 sidor och över 500 planscher.
Det är en byggnads- och fyndbeskrivning i bild och ord av
imponerande dimensioner, mönstergillt noggrann, stark i
kombinationerna och skarp i iakttagelsen. Speciellt det väldiga inventariet över
föremålsbeståndet är betydelsefullt, det enda och mest omfattande i sin
art och därför ytterst viktigt som utgångspunkt för en allmän
jämförande utvecklingshistorisk behandling av det europeiska materialet
över huvud, när en sådan kan göras. Själv ansåg Lithberg att tiden
då ännu ej var mogen härför, men han har själv senare på flera
punkter fullföljt undersökningar, som närmare precisera utvecklingen,
särskilt ifråga om stenbyggnader, keramik och kakel.
Sedan det stora Hall wil verket äntligen efter 22 års mer eller
mindre sammanhängande arbete år 1932 blivit färdigt, öppnade sig
för Lithberg möjligheten att på allvar kunna ägna sig åt
folklivsforskningen och åt akademisk undervisning vid Stockholms högskola
och Nordiska museet. Tyvärr blev den tid, som då återstod honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
