Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 In memoriam
kan 1922 kunde avgiva en historik och ett memorial rörande landets
fornvård. Redan 1924 var han åter färdig att som ledamot av en ny
kommitté slutföra en omfattande utredning och historik angående
den systematiska utforskningen av den svenska allmogekulturen. Här
framlades ett detaljerat organisationsförslag, icke blott för
folklivsforskningen utan ock för studiet av folkminnena i allmänhet, således
även omfattande folkdikt, dialekter och ortsnamn. Man måste
beundra den spänstiga energi och djärvhet, varmed Lithberg mitt i sitt
övriga ansträngande arbete kastade sig in på dessa uppgifter, och den
relativa lätthet, varmed de för hans del fördes igenom.
Det organisatoriska intresset medverkade delvis också till att
Lithberg ganska livligt kom att deltaga i det stockholmska föreningslivet.
Förutom de många sällskap och gillen, där han var en omtyckt
medlem och broder, blev han sålunda 1918 en av de drivande krafterna
vid bildandet av föreningen för svensk kulturhistoria och tillhörde
sedan under många år denna förenings flitigaste medarbetare både
som föredragshållare och författare i tidskriften Rig. Vidare var
han länge sekreterare i Museimannaföreningen och blev under de
senaste åren av sitt liv bl. a. ordförande i denna förening, i Sällskapet
för antropologi och geografi samt i Svenska Naturskyddsföreningen.
På Antropologiska sällskapets vägnar for han upp till Tromsö och
hämtade därifrån hem Andréfynden från Vitön, vilka han sedan
undersökte, konserverade, utställde och beskrev i den stora boken
om Vitöfynden. Denna skildring och den detektivmässigt utförda
dagbokstolkningen gjorde honom mera än förut bekant bland den
stora allmänheten, för vilken han annars verkade litet skygg och
tillbakadragen, något som också gällde vis a vis pressen.
Lithbergs museala och vetenskapliga gärning har här endast kort
kunnat beröras. Hans inflytande var emellertid stort och betydande
och detta ej blott inom folklivsforskningen, vars officielle företrädare
och representant han ju var, utan också inom arkeologien och
medeltidsforskningen liksom ock för själva uppfattningen om hithörande
ting i allmänhet.
Kärleken till hembygden drev Lithberg till sist att åter göra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
