Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre uppsatser och meddelanden
orienteringslopp gå fram genom
området.
Naturvännerna i Kristinehamn arbeta
nu också för att inom själva staden få
till stånd en fredad plats, lämplig för
fåglar som häcka i snår och på marken.
Man räknar med ett område, beläget
utmed ån, vilket genom uppgrävning av
en gammal f. d. älvfåra skulle bliva
helt kringflutet av vatten.
Red.
STORÅLIDEN.
ETT VÄSTERBOTTNISKT SYDBERG.
Rakt framför mitt fönster ligger
ett smalt flak västerbottnisk tallhed,
gammal fjordbotten, slät som ett golv,
med tvära terrasseringar — gamla
strandlinjer och nipbildningar — täckt
av sin brungröna tallfäll. Åt höger
lyfta sig Renbergets blockbranter i en tung
stigning. Och mitt emot, i norr, rinner
älven, Skellefte älv. Den är osynlig
härifrån. Men bortom den reser sig
Storå-lidens bergmassiv med branter, kullriga
som buffelpannor. Trumpet och barskt
blickar det bort över de jämnstrukna
låga talltopparna. Det ser knappast
gästvänligt och inbjudande ut. Men vi
äro goda vänner sen ett par vintrar, vi
ha haft åtskillig trevnad ihop, det
växer ett och annat i de små tvära
lodstup, som trappstegslikt bygga upp
dessa buffelpannor, tre i rad, ovanför de
tallklädda rasbranterna upp till
högplatån, loo meter över tallheden, 130 över
älvens yta, 290 över havets.
Höjden är ju inte särskilt
imponerande. Det finns åtskilliga högre
bergknallar, åtskilligt högre, för den delen,
inom de båda socknar — Norsjö och
Jörns — som tillägnat sig hälften var
av Storåliden. Men Storåliden är
likväl något tämligen speciellt. Bergmas-
Förf. foto
Fig. 1. Kanten av en Lecanorafrustulosa-
krusta på en lodhäll å Oxhällan. Därovanför
rosetter av Physcia cæsia
sivet tillhör geologiskt Skelleftefältet.
Bergarten vågar jag inte namnge. Den
är finkornig och hård nästan som
flinta, men klyver sig ytterst villigt i
oregelbundna, plansidiga, trapezoidiska
stycken. Rasbranterna bestå därför inte,
som granitbergens, av större och
mindre block, utan snarare av vassa,
obehagliga flisor i alla storlekar. Efter allt
att döma torde bergarten innehålla
åtminstone något kalk. Massivets brant
vetter i huvudsak mot söder. I nedre
delen täckes berggrunden för det mesta
av vittringsprodukter samt rester av
den gamla, nu av älven bortsköljda
dalfyllnaden. Denna del är skogklädd,
huvudsakligen med tallskog. Här ovan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
